Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, i olikhet med denne senare, gör
den icke socialismens
fullkomlighet eller fullkomliga
införande till huvudföremål för sitt
intresse, utan samlar detta i stället helt och
hållet på det sociala onda självt.
Den använder socialismen som sitt
socialekonomiska medel, men u n d e
r-kastar sig icke denna, som den
vore ett självändamål.
Detta senare gör i själva verket den
radikale socialisten. Han glömmer,
att en viss form för sa mh ä
1-lets organisation (något annat
är ju socialismen i egentlig mening
icke) ej är annat än ett medel för
människolivets höjande och att detta
senare allena är den sak, varpå det
verkligen kommer an.
Den radikale socialistens villfarelse
har sin grund uti tron, att det är (av
Marx) vetenskapligt bevisat, att
socialismen måste vara radikal (eller
alldeles fullständig), om den skall vaja alls.
Ett sådant bevis har varken Marx
eller någon annan givit eller kunnat
giva — ehuru Marx uppenbarligen
behärskades av den från Hegel lånade
föreställningen, att den sociala u
t-vec k lingen väsentligen innebär,
att ett socialt tillstånd slår om uti sin
egen motsats. Men en dylik idé har
ingen plats i den moderna
evolutions-vetenskapen och har på intet sätt
styrkts av forskningen på något
område. Dessutom synes det mig
obestridligt, att den socialistiska
radikalismen stödjer sig på Marx’ teori om
den kapitalistiska utsugningen av
lönarbetaren, vilken teori i sin ordning
är direkt härledd ur hans värdeteori.
Denna, som jag tror, vetenskapligt
ohållbara värdeteori är visserligen alls
icke nödvändig för Marx’ socia
1 i s m, men väl för hans eller hans an-
hängares socialistiska radikalism.
Mer härom i det följande.
All organisk utveckling innebär en
förvandling, uti vilken det kommande
nya städse är väsentligen o f ö r u
t-s ä g b a r t, utom såtillvida som det
består av förverkligandet av
en viljeriktning, som, ehuru
ny även den, redan finnes färdigbildad
hos de tekniskt, socialt och kulturellt
verksamma människorna.
Vår visshet om, att framtidens
samhälle blir mer och mer socialistiskt har
tvänne grunder. Den ena är helt
enkelt det faktum, att socialismen
alls-icke är någon ny social företeelse,
utan redan existerar uti det nutida
kapitalistiska samhället samt
därigenom och genom den fortskridande
sociala utvecklingen mekaniskt
överflyttas på och stegras inom framtidens
samhälle. Den andra grunden för vår
tro på framtidens socialism är vår
både vetenskapligt och intuitivt eller
instinktmässigt grundade övertygelse,
att den närvarande
samhällsordningens huvudfel består däruti, att den
uppvisar för litet organisation av
produktionen i enlighet med nationens
verkliga behov samt för obunden,
okontrollerad frihet till egoistisk
social maktutövning för
produktionsmedlens enskilda ägare. Således
behöva vi mer samhällelig reglering av
produktionen och mer begränsning av
den privata egendomsmakten — d. v. s.
mer socialism.
Att samhället som ett helt äger
produktionsmedel och utför produktion
är blott e n form av socialism. Att
samhället effektivt och djupgående
reglerar produktion oeh
egendomsan-vändning, som i övrigt förblivit i
privata händer, det är en annan
form av socialism. Att samhällets pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
