Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
materiella produktionsmedel och
måste, framför allt, hava rätten och
makten att överallt kontrollera,
att de i enskild ägo varande materiella
produktionsmedlen (jord och kapital)
verkligen användas på de ur
nationalekonomiska synpunkter mest
effektiva eller tjänliga sätten.
Att bönder, godsägare och bolag av
slöhet, slösaktighet. högfärd, illvilja
eller andra privata motiver låta
ofantliga sträckor av nationens jord ligga
oanvänd eller otidsenligt brukad och
undanhålla denna jord från dem, som
kunde och ville bruka den till egen och
nationens båtnad — det är ett absolut
olidligt m issbru k av enskild
äganderätt. Den nation.som ej här tillgriper
socialistiska botemedel, när inga andra
visa sig fullt effektiva, visar att den
saknar tillräcklig livskraft.
Det är ej principiellt nödvändigt att
”taga jorden från bönderna’’. Men
det ä r principiellt nödvändigt att
utöva en tillräcklig samhällelig uppsikt
över böndernas, såväl som godsägarnas
och bolagens, jordanvändning.
Och det vore humbug att förneka, att
en sådan effektiv uppsikt utgör en
socialistisk förändring av
jordegendomsrätten.
* #
*
Naturligtvis behöver socialiseringen
av vissa minima för de ungas vård.
uppfostran och materiella utrustning
vid utträdet i förvärvslivet icke
innebära, att föräldrarna befrias från att
omedelbart bära en efter deras
inkomstförhållanden avpassad del av
kostnaderna för deras egna barns start
i livet. Här är ju endast fråga om
samhälleligt garanterade minima och
om barnens räddning från att sjunka
under dessa minima av vård. upp-
fostran och utkomstmöjligheter, då
deras föräldrar icke kunna sörja för
dem i erforderlig utsträckning. Vad
föräldrarna förmå, måste de eventuellt
tvingas att bidraga — även då det
visar sig nödvändigt att skilja barn från
föräldrahemmet. Och föräldrar, som
kunna giva sina barn mer än
samhällets minimum, skola naturligtvis ha.
samma sporre som nu att också göra,
det.
I själva verket måste samhällets
rationella vård om sina egna
tillkommande medborgare i viss mån utsträckas
till dessas föräldrar — utan att det
därför behöver bli fråga om något
upphävande av dessas personliga
föräldraansvar. Vi ha, tvärtom, att göra
med en högst väsentlig skärpning
av detta, i det att det gamla
låt-gå-systemet ersättes av ett
samhällsingripande, som framtvingar åtminstone
vissa minima av föräidraprestationer.
Under nuvarande förhållanden
måste talrika mödrar inom
arbetarklassen vårda sina barn och hem,
samtidigt med att de dagen i ända arbeta
i fabriker och verkstäder, i
jordbruket. eller i annan förvärvssyssla. Detta
är att ställa större anspråk än
mänsklig arbetsförmåga kan motsvara på ett
tillfredsställande sätt. Barn och hem
bli med nödvändighet vanskötta.
Eftersom moderns fysiska tillstånd
under havandeskapet och digivningen
är av största betydelse för barnets
hälsa och kraft, måste samhällets
ingripande till förmån för sina nya
medlemmar börja redan med kvinnorna
och med de blivande mödrarna särskilt
(varmed ju icke skall förnekas, att
männens lämplighet för faderskapet
ävenledes är ett samhällsintresse).
Förvärvsarbete, som tydligt nedsätter
kvinnans duglighet för moderskapet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
