Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste hon möjligast avhållas från. Och
då ett barn skall komma till, måste
samhället i sitt eget intresse inskrida,
om den blivande moderns eller hennes
makes egna ekonomiska tillgångar ej
räcka till för att bereda barnet en tid
före och efter födelsen ett visst
minimum av gynnsamma fysiska
livsvillkor.
Detta är ju en princip, som
redan nu vunnit erkännande — ehuru
det kanske icke är många, som tänkt
sig att vi här ha att göra med en
”socialisering” av moderskapets
ekonomiska börda, vad de fattigaste
mödrarna beträffar. Socialismen vill med
hela samhällets ekonomiska och
organisatoriska makt stödja familjelivet
inom hela befolkningen, så att detta
ingenstädes kan sjunka ned under
vissa minimistandards av välstånd och
kultur.
Det band på en (eventuellt) för
snabb folkökning, som föräldrarnas
ekonomiska förpliktelser mot sina barn
innebär, skulle genom ftarnvårdens
socialisering bliva vida effektivare än nu
—• ty nu åtnjuta de fattiga full frihet
att försätta hur stora barnskaror som
helst uti hur stort ekonomiskt elände
som helst och bliva nära nog, indirekt
åtminstone, uppmuntrade till en
hänsynslös barnalstring. Det har
nämligen visat sig, att den frivilliga
begränsningen av barnskarans storlek är
starkt avhängig av föräldrarnas
intresse för sina egna och barnens
ekonomiska levnadsstandards. Om
samhället tvingar alla föräldrar att
bidraga till en, i jämförelse ined de nu
förekommande fattigdomsförhållandena,
relativt dyrbar barnuppfostran, måste
ett allmänt intresse vakna, att i någon
mån rätta barnantalet efter de
förhan-denvarande ekonomiska medlen.
För övrigt finnes det helt visst icke
anledning till allt för stor
malthu-siansk ängslighet, då medborgarnas,
allmänna standards av kraft och
duglighet hållas mycket högt — ty vakna,
hjärnor, skickliga händer och starka
viljor hava en underbar förmåga att
på ett kraftbesparande sätt besegra de
aldrig oöverstigliga hinder, som naturen
reser mot en ökad
näringsmedelspro-duktion. Det är en genomgående
ot.ympligket hos de malthusianska
be-folkningsteoretikerna. att de räkna
blott med befolkningskvantiteter och
icke i lika hög grad med
befolknings-kvaliteter. Underutvecklade
människor utgöra alltid ”överbefolkning”.
Kvalitetsmänniskor har intet folk
någonsin haft nog av.
# *
*
Den socialekonomiska radikalismen
är alltså, negativt uttryckt, ett
utrotningskrig mot
fattig-d o m e n och, positivt uttryckt,
nationens medvetna, planmässiga
strävan att, nedifrån botten av samhället
räknat, steg för steg utan gräns uppåt
h ö j a sin egen kroppsliga och
själsliga kvalitet — att ädelodla sig
själv. Härvid blir socialreformatorns,
och samhällsbyggarens intresse
inriktat omedelbart på det mänskliga livet
självt, på de rent personliga
faktorerna och de högsta själsliga, värdena.
Socialreformen blir omedelbart arbete
på människoförädling och
kulturstegring.
Detta synes mig ett oändligt
mycket mer inspirerande arbete, än denna
blotta strävan efter en viss yttre
reglering av samhällsförhållandena, som
den radikala socialismen innebär — en
strävan, som skjuter alla personliga
och omedelbart kulturella, frågor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
