Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mit från socialistiskt, håll, från
arbetarhåll.
Men innan vi ta itu med dessa mer
och mindre befogade anmärkningar
mot lagen ifråga, torde en
framställning av densammas huvudpunkter och
karaktäristiska drag vara på sin plats.
Att paragraf för paragraf redogöra för
lagen är skäligen ändamålslöst, då en
hel del bestämmelser hänföra sig till
exklusivt franska förhållanden.
Från motsvarande tyska och
engelska lagar skiljer sig den franska
försäkringslagen framförallt genom den
större omfattningen. Det är
icke, såsom namnet kunde komma en
att tro, endast industrins och
jordbrukets arbetare som av
lagen beröras; till dessa huvudgrupper
kommer ock den viktiga gruppen
tjänstefolk samt löntagare på
handelns och de s. k. fria yrkenas
område. De av statens och
kommunernas löntagare, som icke redan äga
pensionsstat, inbegripas äveu. Alla nu
uppräknade kategorier, utgörande
1 1, 4 0 8, 6 2 0 löntagare, äro o
b-ligatoriskt underkastade den nu
voterade försäkringslagen. Därjämte
äro 5, 9 7 5. 0 0 0
småhantverkare. småbönder,
arrendato-r e r och förpaktare samt icke
lönearbetande hust r u r till
försäkrade satta i tillfälle att på
frivillig-hetens väg göra sig lagen till
godo. Detta gör alltså över 17 %
miljoner av Frankrikes 20 miljoner a
k-t i v a medborgare, vårföre det icke
ligger någon överdrift i att i detta fall
tala om folk försäkring.
Men, såsom helt naturligt, vad lagen
vunnit i extension, i omfattning, har
den förlorat i intensitet, i effektivitet.
De 17 % miljoner medborgare, som
hetas försäkrade mot ”ålderdoms-
risken”, äro detta endast måttligt, ty
dels låter lagen ålderdomen börja först
vid fyllda 65 å r, allt medan arbetare i
vissa yrken äro utslitna långt
dessförinnan, dels är den årsränta på cirka
360 francs,* som ställes i utsikt,
ingalunda tillfyllest för att bereda en
tillnärmelsevis tryggad existens.
Till på köpet skall denna blygsamma
livränta till betydande del inbetalas
av den försäkrade själv. På
arbetslönen skall avdrag ske av 9 frcs årligen
för man, 6 frcs för kvinna och 4,50
frcs för löntagare under 18 år. Ett
motsvarande belopp skall tillskjutas av
arbetsgivaren, som naturligtvis i sin
ordning, så långt ske kan. kommer att
söka skaffa sig ersättning förmedelst
lönenedsättning. Också äro de många,
som i den voterade lagen se en rik
källa till arbetskonflikter för de
närmaste åren; det ekonomiska läget,
organisationernas styrka o. s. v. få då.
avgöra, om det skall bli .arbetaren eller
arbetsgivaren som får bära lejonparten
av lagens tyngd. — Icke heller
lyckades det helt socialisterna att få statens
bidrag till försäkringen — uppskattad
för de närmaste åren till omkring 15 0
miljoner francs årligen —
lagt uteslutande på nationens
förmögna genom starkt progressiv arvsskatt.
En dylik voterades visserligen, men
blev icke, såsom Jaurés önskade,
uttryckligen reserverad för detta
ändamål, utan infogades i den allmänna
inkomstskatten.
Man skulle vara frestad att tycka,
att en årlig utgift av 9 francs, d. ä.
något mer än 50 öre i månaden, ej
skulle betyda, stort ens i en
arbetar-budget, i all synnerhet i det rika
Frankrike. Men då man besinnar, att
* 1 franc = 72 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
