Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flikt mellan sina folk, i övermorgon
ropa på krig oeh rustningar för att
skydda vardera sin nations ”vitala
intressen”.
Krig och rustningar äro i de flesta
hjärnor ännu oupplösligt förbundna
med patriotism och pliktkänsla.
Endast mycket kraftiga grepp kunna
lösa denna ■ association och bana väg
för den tanken att samma motiv —
patriotism och pliktkänsla — kunna ge
upphov åt tvänne serier av handlingar,
som sinsemellan bli fullkomligt olika.
Den, som inser, att just
kapprustan-det väcker oro och ovilja; att det
döda försvarsmaterielet- numera
hinner föråldras, innan ens
beställningarna äro färdiga; att kostnaderna för
detta krigsmaskineri berövar folken
medlen att höja sin livs- och
kulturkraft — m. a. o. det viktigaste
försvarsmedlet — denne inseende kommer
att motarbeta krigsutbrott och
militaristiska rustningskrav just på grund
av sin djupa känsla för fosterlandets
värde och trygghet, som han anser
säkrare bevarad med nya medel.
III.
Vill man rikta mänsklighetens syn
mot dessa nya medel, då måste man
vända sig till de unga. Deras själar
äro ännu mjuka för intryck, öppna för
nya idéer, levande. Men så snart
genomsnittsmänniskan gripes av
yrkes-och samhällsvärven, blir han
småningom hård för intryck, stängd för idéer,
till sist andligt död.
Omdömeskraf-ten har pressats samman till en trång
behållare för allmänna meningar, som
sedan med orubblig säkerhet glida
längs de vanenötta banorna:
automathjärnan är färdig. I den mån
genom-snittskvinnan också blir gripen av
förvärvs- och samhällsarbetet, blir kanske
även hon andligt död.
Men tillsvidare äga kvinnorna i alla
åldrar en större sinnets rörlighet än
de dem motsvarande männen. Och det
är denna kvinnans större själiska
livaktighet, som genom seklerna givit
henne en stor betydelse såsom
själs-förvandlerska, en betydelse, som
endast kan jämföras med den kyrkan en
gång ägde.
Så länge denna var kristen, övade
den bland annat sitt inflytande i såväl
pacifistisk som socialistisk anda. Men
sedan staten förband sig med kyrkan,
har den senare avkristnat
mänskligheten genom att ge sin sanktion åt läran
0111 makt som rätt. Klerikalismen,
kapitalismen, militarismen uppehålla nu
var på sitt sätt den individuella och
nationella isoleringens princip mot
solidaritetens. Och i den mån kvinnorna
äro klerikala, kapitalistiska och
militaristiska äro de även mottagliga för
den suggestionen, att folkens
”heders-och livsfrågor” sammanfalla med
kapitalistens och kabinettens, militärernas
och biskoparnas syn på dessa frågor.
Dessa kvinnor — och de äro många —
måste tillsvidare lämnas ur räkningen
i och för själarnas omvandling.
Äro kvinnorna däremot verkliga
kristna, då känna de, att pacifismen
och socialismen äga mer av Jesu ande
än kapitalism och militarism och de
inverka för solidariteten mot
isoleringen.*
Men det är dock ej från de kristna
— vare sig kvinnor eller män — man
kan vänta att den genomgripande
själsförvandlingen utgår.
En inverkan, så kraftig att den
omskapar instinkten, inriktar urgamla
* De yngre, svneska präster, som
målmedvetet göra det samma, äga erfarenheter, som
bekräfta det ovan sagda om kyrkans
nuvarande ställning till tidens stora frågor,
socialism och pacifism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
