Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det väl ieke alltid det kommer till
omröstning, nämligen ifall så talande skäl kunna
framhållas för en åsikt, att maktmedlen
lämnas å sido. Den möjligheten torde vara
minst lika stor å arbetets som å kapitalets
sida, för såvitt sådana skäl verkligen äro till
finnandes och i någon mån överensstämma
■ined det gmensamma företagets bästa.
Under alla omständigheter måste man komma
ihåg, att det är ingen lätt sak att skaffa
kapital, varför, om villkoren ej ställas så att
kapitalet blir någonlunda tryggat för
misshandel, det torde ihända, att det ej alls
lyckas att förmå kapitalägaren att gå med i
det sammansatta ibolaget. Även när
vanliga aktiebolag skola bildas eller ombildas
måste stor hänsyn tagas till kapitalets
benägenhet eller icke benägenhet att infinna
sig, och såväl kursen som övriga villkor
rättas därefter. Kunde vi komma dithän, att
det funnes överflöd på kapital, som bara
sökte användning, så skulle det kanske
bliva möjligt, att kapitalet sökte arbetarna
och läte dem bestämma villkoren både vad
rösträtten och kapitalprofiten beträffar, men
tills vidare är förhållandet omvänt, och jag
misstänker starkt, att även i en
socialiststat kapitalet ej skulle släppas löst till
arbetarnas förfogande utån ganska .stränga
bestämmelser, eller åtminstone att makten i
sista hand skulle läggas just i kapitalägarens,
statens hand, och om den staten skulle äga
bestånd, finge kroppsarbetarna nog icke
vara de allenarådande.
Förhållandet till fackföreningarna.
Beträffande arbetaren-delägarens
förhållande till fackföreningarna, som herr
Sommarin finner något oklart, har jag redan
förklarat, hurusom delägareskapet ej utesluter
möjligheten att tillhöra fackförening och
t. o. m. strejka, om så skulle vara
nödvändigt. Man finge väl också tänka sig, att
arbetareorganisationen skulle kunna vara
arbetaren ’behjälplig att bedöma företagets
förutsättningar och se till, att villkoren icke
ställdes så, att arbetaren bleve avsiktligt
bedragen, nämligen om han ej själv kunde
bedöma sin sak. Det torde sålunda vara
klart, att arbetareorganisationens uppgift
bleve icke mindre utan snarare större genom
delägareskapets införande, men jag vill
gärna hoppas, att den djupare inblick,
arbetaren och hans representanter skulle vinna
ifråga om företagets möjligheter och
svårigheter, skulle fostra till bättre ekonomiskt
förstånd, än som från arbetarehåll gång på
gång kommit till synes, och det är särskilt
på grund av det hoppet, jag också vågat
tro, att en försoning mellan kapital och
arbete skulle bliva möjlig.
Förhållandet till icke-delägare.
Efter vad jag nu sagt om förhållandet till
fackföreningarna, torde den omständigheten,
att icke alla arbetare skulle kunna, ToVi
delägare, ej behöva föranleda mycken
diskussion. Den arbetare, som ej är delägare, får
ju sin lön som vanligt och har väl ej sämre
ställt för det, att möjligen andra arbetare i.
företaget äro delägare. Är det så, att han
är en sämre arbetare, skulle väl kunna
hända, att hans medarbetare, delägarna, höllo
efter honom, men det vore väl knappast till
skada för honom själv, oeh för företaget
vore det en vinst. Beträffande lönens
storlek och möjligheten till löneförbättringarna,
kan jag ej se annat än att delägarna och
övriga arbetare vore likställda, för så vitt
företaget gåve normal vinst. Ginge det däremot
dåligt, finge delägaren visserligen mindre, men
i gengäld hade han sin annars så
eftersträvade, och som jag redan visat i detta fall,
ingalunda värdelösa medbestämmanderätt samt
utsikt att i goda år erhålla vinst. Och man
vill väl gärna förutsätta att företaget skulle
giva vinst, annars vore det sannerligen värst
för dem, som släppt till kapitalet. De
förlorade hela inkomsten oeh kanske kapitalet
■med, under det att arbetaren ej kunde
förlora mer än 10 % av sin lön. Jag kan
därför ej finna att systemet skulle vara ”ett
andel i förlustsystem”, såvida det ej skulle
bliva regel att företaget ginge med förlust,
men det är väl ej meningen. Att
delägarekapitalet och därmed även arbetarnas
sammanlagda rösträtt måste vara begränsad
torde vara klart efter vad jag anfört om den
hänsyn, som måste tagas till kapitalet.
Begränsningen behöver likväl icke ske på det
sättet, som herr Sommarin anser vara det
enda, nämligen att arbetare skulle avskedas
om maskineriet- förbättras. Om -det senare
är möjligt, finnes nog anledning till detta
ändå, och det är väl ej herr Sommarins
mening att förbättringar borde hindras. Nej,
först och främst behöver grunden för
delägarekapitalets beräkning icke
nödvändigtvis vara 10 % innestående lön med 6 %
ränta, såsom i det exempel jag valt. I ett an-
nat fall kanske det vore lämpligare att
bestämma t. ex. .15 % eller kanske -endast 5 %
innestående lön och kanske .också en annan
räntefot. Det beror på företagets
beskaffenhet, avlöningssummans storlek i
förhållande till aktiekapitalet o. s. v. Skulle det
visa sig, att avlöningssumman stiger, så att
delägarekapitalet växer över det tillåtna, så
kunde alltså helt enkelt den innestående
lönedelen sättas mindre i lika, proportion för
alla. Dessutom måste ju alltid inträffa, att
delägare avgår genom döden eller på annat
sätt, så att delägarekapitalet därigenom
minskas, och en reglering på så sätt blir
möjlig. Hithörande svårigheter torde
sålunda icke vara oöverkomliga.
Vinstandelssystem i utlandet.
Beträffande vinstandelssystemen i
utlandet är det visserligen sant, atl ‘gon större,
social betydelse hava dessa ännu ej fått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
