- Project Runeberg -  Tiden / Andra årgången. 1910 /
287

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men jag betvivlar att tillämpningen skulle
vara stadd i tillbakagång. Tvärtom ser jag
av rapporter från England, föregångslandet
ifråga om praktisk socialism, att det ena
företaget efter det andra infört eller beslutat
införa vinstandelssystem. Senast i år lär
det vara infört i -de stora Armstrongverken.
Oek i Frankrike har enligt redogörelse i
Bulletin de la Partieipation
ny-ligen väckts förslag i deputeradekammaren
att arbetarnas delaktighet i vinsten skulle
föreskrivas i allmän lag.

Systemets logik.

Allt nog, det förundrar mig icke så
mycket, att de hittills använda
vinstandelssy-stemen ej vunnit större terräng, enär de
alla, enligt mitt förmenande, sakna logisk
grund. Bet kan ej vara logiskt att säga
t. ex.: arbetaren skall få 1/3 av vinsten i

kontanter eller aktier. Varför just V8? Det
kan ej vara tilltalande för en självmedveten
arbetare att mottaga en godtycklig
vinstandel som gåva, även om den ej avser att muta
honom till svek mot kamrater. Nej, den
enda logiska grunden ligger i
förtjänsten oeh i risken. Endast på dessa
pelare kan rättighet till delaktighet i vinst
byggas. Man kan tvista om dessa pelares
dimensioner, men pelarna mäste finnas
båda, och, så länge vi icke känna bättre
formler för deras beräkning än gällande lön och
gällande ränta, måste vi söka hjälpa oss
med dessa.

Nödvändigheten av god vilja.

Men, det är sant, det fordras en tredje
pelare för att byggnaden skall stå, och den är
den goda viljan. Där denna icke är
till finnandes, där kan intet samförstånd
byggas. Jag trodde mig kunna hoppas, att
den skulle i någon mån väckas och odlas,
därigenom att företaget gjordes gemensamt.
Det är möjligt, att jag misstagit mig. Herr
Sommarin har velat bevisa detta. Men, går
det icke att skapa samförstånd i ens den
lilla krets, det sammansatta bolaget skulle
omfatta, så torde de misstaga sig ännu
grundligare, som tro, att den goda viljan
skulle uppstå och bliva tillräcklig att skapa
samförstånd och lycka i det större företag,
staten, där socialisterna vilja att allt
skall vara gemensamt. Det är möjligt, att
människorna i allmänhet icke äro tillräckligt
mogna för samförstånd och självstyrelse. I
så fall är det kanske bäst, att de fortsätta
att slåss oeh låta övermakten styra sig. När
barnen fått duktigt med stryk, komma de
bättre överens. Kunde de komma överens
ändå, skulle de kanske slippa stryk. Så un
gefär hade jag tänkt mig saken.

Svedala, f. n. Kiew, Ryssland, den 5 aug.
1910.

Nils Fredriksson.

Ilärpå genmäler docent Sommarin:

Ingen av de invändningar, jag
framställt mot herr F:s ”förslag till
försoning etc.” vederlägges i ovan intagna
motkritik, som tidskriftens redaktion
haft vänligheten att låta mig genomse
i manuskript. Mitt svar behöver
därför icke bli mångordigt.

Först ber jag att få tillbakavisa en
personlig beskyllning. ”Det utkast,
jag personligen lämnat herr Sommarin
till påseende, borde icke föranleda
offentlig kritik.” Utkastet utbad jag
mig som en precisering av det då
redan i Social Tidskrift tryckta
förslaget, sedan herr F. avtvungit mig ett
löfte om att upptaga detsamma till
granskning i offentligt tryck.
Föreligger på denna punkt ett
missförstånd, är felet inte mitt.
Förslagsställaren själv tycks finna det
önskvärdast, att förslagets konturer återgetts
i så löslig form som möjligt. En
sådan önskan har kritiken varken
kunnat förutsätta eller tillmötesgå.
Kritiken har emellertid varit rent saklig,
och motsatsen eller någon
missuppfattning av förslagsställarens intentioner
har ej påvisats i antikritiken, vilken
tyvärr ännu mera än det ursprungliga
förslaget förlorat sig i meningslöst
och ovederhäftigt prat (”de
socialistiskt troende”, ”de tidigare
socialistiska profetiorna”, ”tjänsteflickorna”
och deras ”fackföreningsstadda
systrar i fabrikerna” m. m.), i stället för
att hålla sig till den sak, som det här
gäller: ett förslag till sammansatt
bolag med tjänstemän och arbetare som
delägare.

I sak innehåller antikritiken endast
ett par passager aV intresse.

”Löneförhöjningar skulle kunna
beviljas under hand.” Den
förutsättningen torde vara vida mindre att räkna
med, än hr F. låter påskina. En
disponent i ett större företag är visserligen
oförhindrad att under hand höja
lönen ganska avsevärt för enskilda
tjänstemän oeh arbetare till mindre
eller större antal, men det synes mig
kunna sättas i fråga, huruvida en
löneförhöjning över lag, som ökade
företagets avlöningsutgifter med 5 %, skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:07:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1910/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free