Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taget varken varit materialist eller
esteticist.
Hans första bevis för att Oscar
Levertin på senare år icke var esteticist,
d. v. s. icke hyllade satsen: ”kon-
sten för konstens skull” lyder så:
”När han (Levertin) ur teoretisk
och etisk synpunkt kritiserade
teserna i Söderbergs Doktor Glas,
då var han fast medveten om
att han därmed reducerade verkets
värde.” Nu säger emellertid
Levertin om sagda bok :# ”Författaren
hade bort besluta sig för ettdera:
poetens lyriska patos eller
vetenskapsmannens lugn.” Levertin klandrar
alltså författaren just för att han, när
han ville vara poet, icke varit enbai’t
poet, d. v. s. låtit konsten vara konst
och ingenting annat. Han har till
yttermera visso förut sagt:** ”Den
läsare som njuter av Doktor Glas
rent estetiskt utan att närmare gå in
på de många ’frågor’, som boken
uppkastar och berör, får sannolikt den
största och säkert den mest ogrumlade
behållningen.” Det är ju så tämligen
motsatsen mot den mening doc. Böök
tillskriver honom. Ja, än värre:
Levertin försvarar Luthers
äktenskapsuppfattning, därför att där fanns en
”fläkt av gammaldags sträv och stark
poesi”. Den som hr Böök med all
makt vill göra till moralist tar själva
moralen estetiskt!
Hr Bööks andra bevis är att
Levertin, när han ”uppvisade
tankesammanhangets ytterliga löslighet oeh
ovederhäftighet ” i ”de samhällskritiska
strandhuggen i Götiska
rummen”, var medveten om att detta
träffade diktverkets grundstomme.
För det första ger Levertin Strindberg
till god del rätt i hans samhällskritik.
För det andra börjar lian kritiken med
följande medgivande:* ”Man kan av
en novellist icke med fog kräva
tänkarens tankereda eller
vetenskapsmannens förmåga att objektivt väga och
mäta.” Att sakna detta betecknar
han som ett ödesdigert fel endast,
”när man som Strindberg så mycket
diskuterar filosofiska frågor och
vetenskapliga teorier”. På ett
föregående ställe ** beklagar han, att
Strindberg ej nöjer sig med att vara den
frie (d. v. s. dikteriske) kritikern utan
vill vara vetenskapsman, sociolog m. m.
Ja, Levertin skiljer bestämt sin kritik
av verkets idéer och livsåskådning
samt av den sociala satiren från
kritiken av ”konstverket” — hur kan han
då ha ansett, att kritiken av de förra
träffade diktverk e t s
grundstomme?
Hr Bööks tredje bevis är att
”Levertin i slutorden till sin recension av
Dödsdansen vädjade till
visdomen ocli ädelmodet som högsta
instanser vid bedömandet av livets strider
och förvecklingar”. T. själva verket
bekänner Levertin tvärtom öppet, ***
att ädelmod och visdom icke härska
i livet. Men han begär av poesin
”en smula ädelmod ... ett skimmer av
det som låter oss drömma, att
människan kan häva sig över sig själv”.
Alltså, lian vädjar visst icke till
ädelmodet oeh visdomen som moraliska
instanser, han vill att dikten ur rent
poetiska synpunkter skall låta läsaren
drömma om en godhet som livet
icke bevisligen äger. Ett mer typiskt
* Svensk Litteratur I, s. 361.
** a. a. s. 356.
* a. a. s. 56.
** a. a. s. 51.
*** a. a. s. 34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
