Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
estetieistiskt resonemang kan knappt
tänkas.
Här liksom i flera andra av sina
alster har alltså hr Böök förvanskat
fakta i en så hög grad, att han varken
kan tillerkännas någon starkare
sanningskärlek — ty en dylik kan icke
ha slarvet till princip — eller
frånkän-nas en andlig klumpighet, som man
just icke hittills plägat anse som
någon lämplig egenskap hos en
litteraturforskare.
Lika elegant bevisar hr Böök, att
Levertins materialism icke satt så
synnerligen djupt hos honom. Beviset är
att Levertin högt beundrade Pascal,
som var ytterst metafysiskt religiös.
Varför icke med ens bevisa, att
Levertin strängt taget var kristen, då han
ju om Kristus skrivit ett par av sina
vackraste och djupast kända dikter?
Den Böökska Levertinskritik, som
jag här tillåtit mig något belysa, får
av doc. Fredr. Vetterlund intyget, att
vara ”rent utmärkt, vitt
överblickande och monumentalt hållen”.
Det bör tilläggas, att den esteticism
och den materialism (eller rättare
naturalism), vilken hr Böök fattar som
ett Levertins avsteg från hans sanna
jag, av denne själv fattades som
kärnan i hela hans åskådning. Huvuddelen
av hr Böölts Levertinspanegyrik går
alltså ut på att visa att denne
egentligen icke omfattade den livs- och
konståskådning, som utgjorde hans
personlighets starkaste patos, utan i stället
hyllade — hr Bööks. Äro Levertins
vänner verkligen nöjda med ett
dylikt beröm, då måste t. o. m. hans
motståndare protestera mot denna
högst opåkallade blygsamhet på en
avlidens bekostnad.
Felet i Levertins åskådning låg ieke
däri. att den var naturalistisk eller
esteticistisk. Vad det senare angår,
så kan en esteticistisk åskådning vara
så vis och sedlig som helst, endast dess
skönhetskrav är tillräckligt strängt
och.stort; ty det högsta sköna
stämmer alltid med det högsta sanna och
goda. Fastmer låg felet däri, att
Levertins personliga stämning gjorde
honom obenägen både för det strängt
logiska tänkandet och för den lidelse,
som aldrig kan vila — m. a. o. att han
nöjde sig med en alltför ro- och
känslo-fylld skönhet.
* =&
#
För en vetenskapsman och en
skön-hetsdyrkare är en sådan åskådning
icke olämplig. Den kan mycket väl,
såsom just hos Levertin, paras med
outtröttlig arbetslust, hänförelse och
plikttrohet i det vetenskapliga kallet.
Men för en ungdomens ledare, såsom
Levertin var det, är en sådan
åskådning dess mer skadlig. Den ungdom,
som på sista tiden växt upp, behöver
minst av allt lära sig missakta
handling (i icke-ekonomiskt syfte) och
lidelse. Brist på sådana egenskaper äro
typiska för en epigon-, en
efterklangs-tid. Därför ligger faran nära att
Levertin, han som en gång varit en
vitter storhetstids kritiker, nu skall bliva
idolen för en litterär avmattningstid.
Striden om Levertins offentliga
personlighet gäller icke
vetenskapsmannen. Hans höga rang som sådan har
ingen bestritt, och hans förmåga att
för nutiden levandegöra den svenska
litteraturhistoriens gestalter kan
knappast överskattas. Även som kritiker
är han fullt trygg om en betydande
plats i vår litterära historia. Vad
striden står 0111 är, huruvida han
därutöver skall gälla som högsta domare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
