Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litterära ocli andra kulturella frågor,
som en auktoritet av hart när ofelbar
karaktär. De som göra honom därtill
handla icke som värdiga lärjungar av
en kritiker, vilken var så kritisk även
mo.t dem han djupast älskade eller
älskat.
En kulturell hövdingsnatur visar ej
minst sin andliga rang för dem som
bekämpa honom. Man börjar striden
för att värja sig mot hans övermäktiga
inflytande och slutar med att för
honom hysa visserligen ej mindre kritik
men väl större aktning än vid stridens
början. En sådan ande hyllar man
illa genom att nyttja hans felgrepp till
att nedsätta några av vår nutida
diktnings största namn eller till att ”fylla
svaga hjärnor med en strålande
maktkänsla”.
Materiella produktivkrafter och pro duk
tionsförhållanden.
För TIDEN av OSCAR LARSSON.
I.
Hegel — Feuerbach — Marx.
Visserligen har Marx framgått ur
den hegelianska skolan, och visserligen
kan ett visst inflytande från Hegel på
hans historiefilosofi ingalunda
förnekas, men vid närmare granskning
synes dock detta inflytande icke vara av
så djupgående art, som mången
kritiker av marxismen föreställer sig. Den
frändskap man tror sig kunna
konstatera mellan Marx och Hegel är väl
snarare att förklara ur den allmänna
filosofiska tendens, som under förra delen
av det nittonde århundradet gjorde sig
gällande som en opposition mot
upplysningsfilosofins flacka uppfattning
av de sociala förhållandena, och som
hos Hegel fann sitt första och mest
pregnanta uttryck, än i en direkt och
stark påverkan.
Upplysningsfilosofins anhängare
ut-gingö i allmänhet från det antagandet,
att samhällets omgestaltning var bero-
ende endast av en viljeakt.
Drivkraften för den historiska utvecklingen var
den förnuftsmotiverade
individuella viljan. Detta betraktelsesätt
levde kvar hos utopiska socialister
sådana som S: t Sim.onisterna,
F o u r i e r, O w e n m. fl. och synes i
våra dagar åter komma till heders
inom ungsocialismen. Mot denna
rationalistiska uppfattning utslungade
Hegel sin bekanta sats: ”allt, som
är till, är förnuftigt”; det
har nämligen utvecklat sig ur
förutvarande förhållanden. Vid första
påseendet ligger i dessa ord ett
heligför-klarande av allt bestående. I denna
mening upptogos de ock från många
håll. Despotismens anhängare
jublade över den filosofiska vetenskapens
konfirmation av deras teorier, dess
motståndare eller de liberala, den
tidens revolutionära parti, vredgades
och protesterade. Det är väl ock
oförnekligt, att Hegels vetenskapliga
konstruktioner inom stats- öchhistorie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
