Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
filosofins område voro i viss mån
bestämda av vissa konservativa
intressen.
Men nu är enligt Hegel ”det
verkliga” ingalunda en bestämning, som
man utan vidare kan tillägga en given
samhällsordning under alla
omständigheter och för alla tider. ”Det
verkliga visar sig i sin utveckling som det
nödvändiga”, det vill säga det ur
ut-vecklingssynpunkt historiskt
berättigade. Den romerska republiken
var verklig, d. v. s.
representerade på sin tid den
förnuftiga statsförfattningen, men detta
gäller ock i lika hög grad för det
romerska kejsardömet. Det franska
kungadömet hade år 1789 blivit så
overkligt, d. v. s. saknade de
nödvändiga betingelserna för sitt bestående
och för en utveckling enligt de i
detsamma inneboende principerna, att
det måste gå under. Vid detta
tillfälle — säger Engels — ’ Var
monarkin det overkliga och revolutionen
det verkliga”. Om den stora franska
revolutionen och om de åsikter och
uppfattningar, denna födde till liv, säger
Hegel själv: ”Detta var i sanning en
härlig soluppgång. Alla tänkande
väsen hava firat denna epok.”
Så förvandlas under utvecklingens
lopp det verkliga till det overkliga,
det ej längre historiskt berättigade,
det oförnuftiga, i vars ställe
framträder en ny livskraftig och från det
närvarandes egen synpunkt förnuftig
verklighet. I sin skrift om filosofen
Ludwig Fenuerbach säger
Engels på tal härom: ”Varje trappsteg i
utvecklingen är nödvändigt, d. v. s.
berättigat för den tid oeh de
förhållanden, som det har att tacka för sitt
upphov; men det är också förgängligt
och oberättigat gent emot de nya och
högre utvecklingsbetingelser, som
så småningom utveckla sig ur dess eget
sköte; det måste slutligen lämna plats
för ett högre skede i
utvecklingskedjan.” För detta betraktelsesätt
framstår allt statt i en alltjämt fortgående
rörelse. Inför detsamma finnes intet
slutgiltigt, absolut eller heligt; alla
föreställningar av absolut eller slutgiltig
karaktär upplösas av detsamma oeh
alla av dessa föreställningar
avhängi-ga förhållanden mellan människorna
avslöja sig eller finna ett
berättigande endast som ett genomgångsled från
det lägre till det högre. I egenskap
av ett genomgångsled i utvecklingen
finner en given samhällsform både sitt
historiska berättigande och sin
begränsning.
Om ock det mest framträdande
draget för denna historieuppfattning
synes vara rörelsen,
föränderligheten hos allt bestående,
så innehåller den, som förut
framhållits, icke desto mindre ett k o n s e
r-vativt moment. Och när det
gällde de praktiska slutsatserna, de
konsekventa tillämpningarna av de
nya i samhället framträdande
krafterna har denna sida triumferat över den
alltigenom revolutionära tankemetod,
hegelianismen dock var.
Enligt Hegel är den objektiva
tankeprocessen realiteten själv. Tillvaron,
således även det historiska förloppet,
är helt bestämd av denna. Men till
skillnad från upplysningsfilosofins
in-tellektualistiska motivering eller
utgångspunkt för det historiska
skeendet, enligt vilken drivkraften för
utvecklingen var den mänskliga
individuella viljan, bestämd av mer eller
mindre bristfällig kunskap om de
sociala förhållandena, är det här
ingalunda fråga om ett mänskligt intellekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
