Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
majoritet, men likväl voro starka nog,
att med sina röster förhindra en
centrumministär. Härtill kom emellertid,
att Bebels norm för att vara riktig
tarvade ett komplement. ”Vid sidan
om den disciplinära plikten står
plikten att förnuftigt utlägga
disciplinbudet; — det gives nämligen situationer,
då det är en plikt att göra
disciplinbrott.” Detta hade Bebel själv förr i
världen insett, då han och Singer —
liksom badensarna nu — brutit mot
partibeslut, enär dessa ej under
för-handenvarande förhållanden tillåtit
att tillräckligt bevaka partiets
intressen. — överhuvud vore det olämpligt,
att för ett land som Tyskland, i vars
tjugosex fosterland så stora
skiljaktigheter förekomma, uppdraga en
gemensam regel tör en sådan
situations-fråga som den om att bevilja eller ej
bevilja en budget.
Frank framhöll vidare att
budgetvägran merendels var en formell sak.
I Sydtyskland, där de borgerliga visste,
att budgetvägran skedde på
kommando från nordtyskarna, kunde det
ej bli tal 0111 att budgetvägran bleve
en imponerande demonstration. —
Budgetfrågan var en taktisk fråga,
ej en principiell, och tarvade att lösas
olika under olika situationer, varför
det borde vara nordtyskarna en plikt
att giva sydtyskarna rörelsefrihet
härvidlag.
Mot Franks påstående, vilket förut
framkommit i pressen, att Bebel
själv förut överträtt beslut, liade
Bebel. redan i sitt första anförande
lämnat en förklaring angående sitt och
partistyrelsens brott mot beslutet på
kongressen i S :t Gallen år 1887 om att
icke vid valen rösta på någon liberal.
Detta beslut hade partistyrelsen
ignorerat därför, sade han, att under tiden
situationen förändrats
därhän, att Bismarck velat föreviga
socialistlagen. För att hindra detta, hade
partistyrelsen utfärdat parollen, att
vid andra omröstningen rösta på
liberaler. — Detta var emellertid enligt
Bebel ej ett analogt fall med
baden-sarnas budgetröstning. Ty Bebel hade
blott överträtt en partidags beslut i
en viss tillfällig fråga, varemot
badensarna brutit mot en av tre partidagar
uppställd regel.
# *
*
Franks påstående att Sydtysklands
läge var väsentligt olika
Nordtysk-lands uppkallade åter Bebel till en
utläggning av de badensiska
förhållandena samt till att mot sin förut
uttalade önskan gå ganska långt in på
taktikfrågan. En dylik utvidgning var
berättigad ur ren diskussionssynpunkt,ty
givetvis kan ej den badensiska frågan
avgöras utan som en underavdelning
under den allmänna om taktiken. Hade
Magdeburg-kongressen kunnat direkt
upptaga partitaktiken på
dagordningen, skulle säkerligen diskussionen
vunnit i klarhet. Som det nu var,
behandlades en särfråga, lösryckt ur sitt
organiska sammanhang; var gång man
något djupare ville pejla den, gick
man visserligen över till taktikfrågan
men blott för att efter några korta och
ofullständiga uttalanden åter övergiva
den såsom liggande utanför
dagordningen.
Bebel medgav villigt på tal om de
badensiska förhållandena, att olikheten
var stor mellan Nord- oeh Sydtyskland.
Själv drömde han om att tillbringa sin
ålderdom i det gemytliga Miinchen,
fri från preussiskt tvång. Han trodde
emellertid ej att olikheten mellan do
tvenne landsdelarna var så stor, att
den berättigade de sydtyska
socialdemokraterna att ingå ens tillfällig
allians med de nationalliberaler, vilka som
riksparti företrädde en till ytterlighet
fientlig politik mot socialdemokratin.
Talet om ett block
”Bebel-Basser-mann” * var rent nonsens. Strax efter
det kommit ut, stötte Bebel på
Basser-mann i riksdagen oeh gick fram till ho-
* Bassermann —• en bekant nationalliberal
ledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
