- Project Runeberg -  Tiden / Andra årgången. 1910 /
318

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varandra i torrhet och byråkratisk
tråkighet torde ha avskräckt många eljes
intresserade. Det i titeln nämnda
arbetet, som icke bjuder den vanliga
beska medicinen, utan ger en mänsklig,
medryckande och översiktlig, på
samma gång som exakt och uttömmande
skildring av sitt ämne, bör därför
hälsas med synnerlig tillfredsställelse.

Förf. kan i viss mån betraktas som
banbrytare i fråga om sättet för
ämnets behandling. Hittills ha samtliga
framställningar av den kommunala
organisationen sett sin uppgift i att
redogöra för eller tolka de
lagparagrafer som finnas. Med själlös
likformighet har viktigt och oviktigt fått
sin tillbörliga andel försåvitt det stått
något därom i lagen, annars ingenting.
Det har varit ett återgivande med egna
ord av författningarna, med en och
annan förnumstig anmärkning om
tolkningen av ett uttryck i texterna och
här och var ett citat av något
prejudikat med typiskt svensk, d. v. s.
intetsägande, motivering. Om man
undantager fil. kand. Thulins utmärkta
skrift, har man icke ens förmått
inordna detta rent juridiska material
under enhetliga, principiella
synpunkter.

Hr Larsson åter använder en helt ny
metod, som man skulle kunna kalla
den biologiska. Han beskriver det
municipala livet sådant det verkligen
är, icke blott så som det står i lagen
att det skall vara. Det visar sig då
att många lagbud, som på papperet
taga stort utrymme, äro rena
rudi-ment, som aldrig, praktiskt sett, fått
någon betydelse, att rättsliga
företeelser av största vikt åter
uppkommit vid sidan av lagen och många
bestämmelser kommit att verka i
riktningar, som icke av lagstiftaren
förutsetts. Förf. har i några smärre
uppsatser förut tillämpat samma metod,
speciellt beträffande väglagen, och det
visar sig att på dessa halvt juridiska,
halvt tekniska lagstiftningsområden
är detta behandlingssätt det enda, som
ger ett verkligt grepp på ämnet och
ett praktiskt användbart resultat.

Detta betyder nu icke att förf.
eftergivit något av den teoretiskt-juridiska
vetenskapligheten. Tvärtom är det
förvånansvärt hur väl det lyckats att
inordna det diffusa materialet under
några få, det hela förklarande
synpunkter. Oeh dock är det faktiska,
underlaget här ofantligt rikare än i
någon föregående framställning.
Genom Kommunala Centralbyrån har
förf. varit i stånd att samla uppgifter
om förhållandena i de flesta svenska
städer samt taga del av oeh för sitt
arbete tillgodogöra sig de i olika
samhällen gällande lokala reglementen
och instruktioner. Mängden av nya
upplysningar i sak är därför
överväldigande. Att arbetet likafullt icke
blivit ett blott och bart registrerande av
fakta, utan trots sitt övervägande
praktiska syfte, även framträder som
systematiskt helgjutet oeh här och
var anvisar nya principiella linjer, är
desto mer anmärkningsvärt.

Man är icke förvand i vårt land
genom skarpsinne på den offentliga
rättens område. Om man bortser från
Stockholm, äro på dessa områden de
juridiska fakulteterna i Sverge såväl
kvalitativt som kvantitativt sällsynt
illa besatta. Och de unga män, som
på grund av släktskap, vänskap och
städade tänkesätt predestinerats till
de nuvarande professorernas
efterträdare eller innehavare av lediga
professurer, garantera ingen ändring inom
överskådlig framtid. Bedrövligast äro
förhållandena i Uppsala, vars
juridiska fakultet såväl för undervisningens
skull som av besparingsskäl borde
indragas. Efter upprättande av en
fakultet i Stockholm tjänar den i
Uppsala icke längre något förnuftigt
ändamål, ty såsom ett sådant kan väl
icke anses att den bereder sinekurer
åt några vetenskapsmän av tredje och
fjärde klass.

En även för att tillhöra den s. k.
unghögern mer än vanligt skränig och
ovederhäftig ”vetenskapsman” skrev
på 90-talet ett pekoral i den ur
karriärsynpunkt så fraktbara Alinska
genren. Dess vetenskapliga metod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:30:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1910/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free