Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ral”, är det möjligen att lioppas,
att så också skulle vara fallet.
Man kan ju också tänka sig som
samhällets vapen mot dessa strejkande
de straff (böter, subsidiärt
fängelse), som i vårt eget land ju redan
kunna vid strejker göras gällande mot
arbetare med ”tjänstemäns” titel och
som det var vår justitieministers
vänliga avsikt att, till tack för
järnvägs-personalens hållning under
storstrejken, ytterligare utvidga och skärpa.
Mot sådan taktik har dock
arbetarklassen alltid frågan: var ha ni de
fängelser, som kunna rymma oss alla? Men
möjligt är ju alltid att Briand på sin
jakt efter strejkkvävande medel kan
finna något uppslag i senast
angivna riktning från preussisk eller
svensk lagstiftning. Att han dock
ens i sina mest repressiva drömmar
skulle våga gå så långt i utmaning
mot fransk känsla för yttranderättens
frihet som till en kopiering av vår
”liberala” strafflagsskärpning av 1906,
enligt vilken uppmaning till
sympatistrejk ju belagts med sträf farb
e-t e, det tillåta vi oss att på det högsta
betvivla. Sådant är tills vidare
specifik svensk ”rättvisa”.
Det blir väl emellertid efter någon
av dessa linjer som försöket nu snart
skall göras i Frankrike att ställa en
del arbetare utanför den allmänna
strejkrätten, så att säga hålla dem
fångna i ett klasstatens särskilda
förvaringsrum, medan deras bröder som
fria män i tätnande leder även fackligt
fortsätta sin kamp mot klasstatens
härskare, kapitalismen. Ty
skiljedoms-vägen blir där oframkomlig, när man
verkligen håller på att strejkrätten
skall alldeles avskaffas, icke blott
kringgärdas med skyddsvärn mot
förhastanden och minoritetsrevolter
— sådana garantier strävar ju en
sund fackföreningsrörelse att
genom sin egen organisation skapa.
Det enda tänkbara för strejkens
avskaffande skiljedomsvägen vore en
obligatorisk skiljedom utan
appell, men för ett sådant
experiment vore alldeles visst för
närvarande kapitalismens representanter
minst lika litet hågade som
arbetarna, ”Herrar i eget hus”, vana att
befalla, skulle de säkert avvisa
främmande myndighets inblandning, även
0111 denna, som i klasstaten vore
naturligt, i det stora flertalet fall skulle se
med deras ögon på föreliggande
tvister.
Förväntansfullt gå nu det
internationella storborgardömets blickar till
det land, där folken så ofta funnit
lösen för sina strävanden till större
frihet och mera rättvisa. Och ödets ironi
har velat att den internationella
reaktion, för vilken den klassmedvetna
arbetarrörelsen är med all rätt den
främsta fienden, nu väntar det förlösande
ordet av en Briand, en politisk
äventyrare, som måst smälta från kammarens
talarstol t. ex. följande ord av den
”oberoende” socialisten, matematikern
prof. Painlevé — (i parentes sagt
hedersdoktor vid Stockholms
högskola) :
Vad måste arbetarna tänka då de se
alla sina friheter berövas dem av den
man, som drivit fackföreningspolitiken
ända till vanvett, när ni låter gissla
dem av den man, som gjort deras
elände till en språngbräda för sig själv ...
Hur kan ni vilja tvinga Frankrikes
arbetare att rycka upp ur sina hjärtan
allt förtroende till de styrandes goda
vilja oeh uppriktighet! Släcker ni i
dessa mörka och våldsamma själar den
lilla låga av idealitet, som leder dem
till heroism, så måste ni vänta er, då
den tragiska stund kommer då ni be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
