Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höver folkets alla krafter, att edra ord
akola förklinga ohörda, ty dessa själar
skola vara döda, och det är ni som
dödat dem ...
Ni var ingen yngling, ni var 38 år
då ni beskrev med ett slags vild glädje
— edra katolska vänner skulle säga
satanisk glädje — hur en gruvstrejk
skulle hejda all samfärdsel i detta
land. Hur vill ni att de, som då hörde
er och som nu se er med samma
vältalighet oeh samma talareeffekter peka
på gränsen som ligger blottad genom
Nordbanestrejken, skola kunna känna
något annat än hånlöje!... Så längé
hr Briand stannar vid makten, kommer
det att förbliva enligt det
Shak-speare’ska ordet något ruttet hos vårt
folk.
Dock, när det gäller att bekämpa
”anarkin” — som det numera heter
sedan socialismen blivit en
världsmakt, allt för väl känd att skrämma i
de breda lagren — då duga alla villiga
redskap i de härskande klassernas
hand. och även de mest elementära
krav på politisk anständighet skjutas
för den goda sakens skull åt sidan.
Är det ieke t. ex. klädsamt att se det
.svenska arbetsgivareorganet
”Industria” nu hylla ”ex-socialisten”, sätta
honom jämsides med de allra högsta
gudarna, med själva den svenska
lockoutregeringen av 1909, och prisa
hans ”bedrift” som ”ett
ovärderligt föredöme ur
samhällsordningens synpunkt”! Även
”Industria” svärmar alltså för att kläda
våra värnepliktige obligatoriskt i
kapitalismens livré; vi kvittera
erkännandet !
När det låter så från dessa kretsar,
kunna vi nog säkert räkna på att
vår berömliga ”renässans i religionens
och frihetens tecken” icke kommer
att försumma att göra sig till godo
vad för dess syften lämpligt kan falla
från det Briand’ska bordet. Men
därmed hade väl mindre fara om vår
ledande liberalism liade något av
den instinktiva känsla för
strejkrättens innebörd i de
betryckta klassernas frihetskamp, som
kom Pelletan att förklara dess
upphävande liktydigt med att
återinföra träldomen. Han åberopade
liberalismens grund-kodex, ”1789
års principer”, för sin liberala
ståndpunkt. Hos oss förklarades i
Eskilstuna den 22 nov. 1909 en
eventuell statsjärnvägsstrejk vara ”det
mest typiska exempel på partiell
anarki ’ ’, den sågs utan skymt av
hänsyn till de motiv, som kunnat
framkalla den, enbart som en ”självsvåldig
suspendering av tjänstens fordringar”.
För en sådan åskådning, om den
fortfarande har kurs, bli nog även
Briand’-ska strejklagar en
samhällsvär-nande gärning och vi, som bekämpa
allt slikt, de ohjälpliga offren för
socialismens berömda ”anarkiserande
tendenser”.
Hj. Branting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
