Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då en samhällsklass under många
generationer kunnat avvältra det
materiella arbetet på en eller flera andra
samhällsklasser samt åtnjutit välstånd
genom att ekonomiskt och politiskt
härska över dessa, är det sociala
or-ganisationsförhållandet av sådan art,
att det med nödvändighet skall ingiva
överklassen föreställningen, att
underklasserna äro till egentligen
blott för dess räkning — för
att tjäna den och möjliggöra dess
välstånd och kultur.
Den fundamentala socialekonomiska
fördomen är fördomen, att vissa
människor måste vara blotta meclel
för andra människors liv. Denna
fördom rotfäster sig starkare, ju mer den
bekräftas av de för tillfället bestående
socialförhållandena. Då dessa äro
ägnade att bekräfta just denna fördom,
finna vi att de gälla såsom
gudainstif-tade, heliga, eviga och oföränderliga
och identiska med den enda sedliga
världsordningen.
I det antika samt det feodala,och
detta avlösande absolutistiska
samhället var man ännu naivt och ärligt
övertygad om att de medmänniskor, som
voro slavar, livegna eller lejda tjänare,
icke hade annat existensberättigande
än att vara medel i herreklassens
tillvaro. Den officiella kristendomen
sköt in och betonade bestämningen
”här på jorden”, ”i detta livet”, och
räddade sig därmed från hädelsen, att
underklass-själarna i evighet skulle
vara blotta medel i överklass-själarnas
tillvaro. Men här på jorden gick det
an och var rätt — ja, var väl som allt
annat, i grunden ett gudomligt medel
till såväl underklassens som
överklassens frälsning.
I det moderna, borgerliga, liberala
samhället har den sociala rationalis-
men och näringsfriheten berövat deri
religiösa sanktionen för den historiskt
givna samhällsordningen största delen
av dess auktoritet; och principen om
allas lika rätt till alla
samhällsställningar har blivit social trosartikel.
Men det finns starkare makter i
samhällslivet än rationalism, religiös
skepticism och tron på den fria
konkurrensen. Dessa äro: traditio-
nerna från tidigare sociala
utvecklingsstadier samt de faktiska fö
r-hållandenas suggererande
inflytande.
Vår tids överklass har ännu en god
del av den gamla goda tidens blod i
ådrorna, och den intar faktiskt en
ställning, som vad vissa grunddrag
beträffar icke allt för mycket avviker
från tidigare överklassers. Det
socialekonomiska avståndet mellan vår tids
mångmillionärer och lägre industriella
eller agrariska daglönare är kanske
större än mellan medeltidens baroner
och livegna eller mellan 1600-talets
köpmanpurstar och
hantverksgesäller. Den gamla fördomen, att den
nationella fattigdomen är nödvändig för
det nationella välståndet, har ännu ett
kraftigt stöd i en egendoms- och
inkomstfördelning, som väsentligen
grundar de härskande klassernas
ledaremakt på deras egendomsmakt
och de tjänande klassernas
egendomslöshet. Iiur skulle det kunna bli
någon ordning i produktionen, om vi icke
hade fattiga klasser, som av sin
fattigdom tvingades att tjäna och att på
befallning förrätta vilket hårt arbete
som helst?
Den moderna ekonomiska
ledareklassen är kanske icke fullt så viss
som äldre tiders, att den ena
människan alltid bör vara ett blott medel i
den andras tillvaro, besparande denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
