Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara för trång. Med
produktionsmedel brukar man enligt vedertaget
språkbruk förstå arbetsverktyg och
råämnen, men ingalunda klimatiska
förhållanden, geografiskt läge,
människans fysiologiska natur och den av
marxismen som bihang till denna
räknade naturliga psykiska förmågan. I
ett brev • till Starkenburg hänvisar
dock Engels uttryckligen på dessa
förhållanden såsom ”materiella
produktivkrafter” i marxistisk mening.
Ännu en sak stöder detta vårt
påstående. I sitt arbete ”Ludvig
Feuerbach” framhåller Engels
arbetsfördelningen och sammanförandet av
arbetare i en och samma verkstad — med
tanke närmast på manufaktursystemet
— såsom de av bourgeoisin i rörelse
satta nya produktivkrafterna.
Manufaktursystemet, d. v. s.
sammanförandet av tidigare var för sig
självständiga producenter i en och samma
verkstad under ledning av en kapitalistisk
affärsföretagare, betecknar för visso
ett viktigt framsteg i den sociala och
ekonomiska utvecklingen. De olika
ka-raktärstecknen för hantverks- och
manufaktursystem äro dock icke att
söka på arbetsverktygens område, då
ju dessa produktionssätt blott i ringa
mån skilja sig ifrån varandra i det
avseendet.
En parallell till Engels’ ovannämnda
hänvisning ligger i Marx’ yttrande:
”Också med bibehållande av själva
sättet för arbetets utförande
åstadkommer den samfällda användningen
av ett större arbetarantal en
revolution i arbetsprocessens verkliga
betingelser.” En utveckling av
produktionen och av de materiella
produktivkrafterna även med bibehållande av
samma produktionsmedel eller
arbetsverktyg synes sålunda icke blott
vara tänkbar; en sådan är ett flera
gånger upprepat historiskt faktum.
På andra ställen i sina skrifter —
t. ex. i ”Das Kapital”, tredje bandet
— räknar Marx även handeln och
marknadsomfånget till de historiskt
utslagsgivande makterna. ”Det är
intet tvivel underkastat”, säger han
här, ”att de stora omvälvningar, som
de geografiska upptäckterna medförde
inom handeln, oeh vilka raskt
stegrade köpmannakapitalet, bilda ett h
u-vudmomenti de förhållanden, som
befordrade övergången från det
feodala produktionssättet till det
kapitalistiska”.
Att märka är dock häremot Marx’
egen formulering av den
materialistiska historieteorin i det så berömda
förordet till ”Zur Kritik der politischen
Oekonomie”. Av detta synes nämligen
framgå, att sättet för utbytet blott
skulle vara att betrakta som en passiv
verkan av produktionssättet. Häri
ligger onekligen en svag punkt, som ock
Engels sökt upphjälpa, då han i sitt
arbete ”Eugen Diihrings Umwälzung
der Wissensehaft” hänvisat till
”produktionen och närmast
produktionen utbytet” som den
verkliga grundvalen för all
samhällsordning. Någon principiell skillnad är
det väl ej här fråga om. Snarare är
det att fatta som ett försök att
förtydliga Marx’ uttryckssätt. Huruvida
denna, avsikt lyckats är en annan
fråga.
Att utbytet alls icke spelar blott en
underordnad roll i den ekonomiska
utvecklingen utan t. o. m. ofta
framkallat en revolution inom
produktionssättet, det visar oss Marx själv, då han
i ”Das Kapital, III” säger: ”1 de
tidigare utvecklingsskedena av det
kapitalistiska samhället behärskar han-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
