Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett sådant ”upplösnings ”-län, kan
man lätt tänka sig. ”Torp med
bibehållen dagsverksskyldighet bli allt
mindre begärliga” — därför ha de
indragits till gården och stundom även
utlagts till skog och betesmark, d. v. s.
åkerarealen hotas med minskning,
därför att torpet ej föder sin man; odling
förvandlas till vildmark, samtidigt
med att det konstateras, att
torpsystemet ej längre tryggar jämn tillgång
på arbetskraft, att torparen ej duger
till att hantera de nya
jordbruksredskapen, att stataresystemet
följaktligen användes i allt större omfattning.
Särskilt anbefalles ett ”mellanting”
mellan torp- och stataresystem, som
det uppfinningsrika
hushållningssäll-. skapet benämner ”statforpssystem”,
vars hörnstenar — icke alltför
bärkraftiga, synes oss—äro 2 å3 tunnland jord
och 1 :25 å 3 kr. om dagen, allt efter
årstiden. Om nu detta hjälper!? Hur
skall man då förhålla sig till den
förskräckliga ”socialistagitationen”, som
— ”minskar arbetsprestationen”?
Tänk om där skulle växa socialistiskt
”ogräs” ur de två å tre tunnlanden!
För ställningen i
Västmanlands län redogöres klart och
distinkt distrikt för distrikt efter en
generell anmärkning, att
hemmansägare, som ej enbart kunna försörja
sig på gårdsbruket, bilda flertalet i
skogs- och bruksområdena. Samtidigt
påstås, att en bestämd förskjutning av
det ekonomiska läget ägt rum de
senare åren — till de mindre
hemmansägarnas fördel; förskjutningen har
dels sin positiva sida: rikligare
tillfällen till biförtjänster för de små
jordbrukarna, naturligtvis tack vare
industrin, dels sin negativa sida, i det att
det större jordbruket alltmer blir
beroende av lejd arbetskraft.
I Västeråsdistriktet klagas över ”för
hårt anlitade skogstillgångar”. Det
ställer ju i utsikt, att det snart kan
vara slut med biförtjänsterna på
skogsarbetet. I Strömsholmsdistriktet
går mejerihanteringen framåt och
la-dugårdsskötseln förbättras. Det är ett
modernt inslag i bilden, liksom även
att det allt tätare järnvägsnätet
förstör arbetsförtjänsten på körslor.
Samma järnvägarnas utplånande av
biförtjänsterna på malmtransporterna
påpekas från Kungsör- oeh
Norbergs-distrikten. Skeppning kanalvägen, på
floder och sjöar, som spelat en stor
roll i forna tider, försvinner.
I samtliga distrikt minskas torpare
och backstugusittare i samband med
industrins utveckling och lönernas
stigning. För modern mej er i hantering
framhålles behovet av bättre
kreaturs-skötare; torparna duga ej längre. I
Norbergsdistriktet sammanslå
jordägarna torpen eller indraga dem till
huvudgården — en sida av den
arbetsbrist, som uppsvinget i industrin
vållar. Men om nu detta är ett ont för
”modernäringen” — tror man då, att
förhållandena bli bättre genom att ge
det dåliga lynnet luft i utrop om, att
den tillgängliga arbetskraften är
”mindrevärdig” till följd av
”våldsam socialistisk agitation”?
# *
*
I Kopparbergs län spela
biförtjänster —- körslor och arbeten vid
skogs- och bergsbruk och därav
uppkommen industri samt slöjd — en rätt
stor roll. Småbonden klagar över, att
ackordspriserna gått ned, medan
dagavlöningarna stigit, ”ty”, heter det.
”om man nu lägger dubbelt så stora
lass mot för 30 å 40 år sedan, har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
