Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
penning av 2:50 å 3 kr. — ocli säkert
är den icke för lågt uppgiven; detta
vederlag gives för vad förf. behagar
kalla ”en minimiprestation av arbete”
och betecknas slutligen som
”maximi-pris för utvecklad verklig
arbets-effekt”. D. v. s. — 2: 50 å 3 kr :s
dagpenning bör vara den absolut högsta
jordbruksarbetarelönen ! Och förf.
låter framskymta, att högre arbetspriser
kan ej det norrländska jordbruket
bära. Ja, då måste det vara skralt
beställt med detta jordbruk — då
tarvas där för visso fullständig
omorganisation, då behöver den driften med
det allmännas initiativ och
myndighet — ”planläggas och rättas efter
arbetsförhållandena” för att citera
rapportörens egna ord. Då är nog på
tiden, att försäljningsväsendet ordnas,
att lånevillkoren lättas, att
sockenlåne-kassor upprättas med
postsparbanks-medel dit anvisade, att jord utstyckas
från bolagshemman och att ”staten
borde tillåta — här är det
hushållningssällskapets agronom, som
citeras — vilken svensk som
helst att stänga in och p å,
vissa givna år odla upp jord
å dess domäner och skogar”.
En radikal — radikal tydligen på
grund av självsyn — jordreformator
är denne agronom, ty han fortsätter:
”Då odlingsåren vore gångna, skulle
jorden skattläggas och med
nyttjanderätt, som även kunde försäljas, för all
framtid överlåtas till odlaren eller hans
rättsinnehavare att begagnas, så länge
han ordentligen hävdar jorden.
Staten bör så småningom skaffa sig
ä g a n d e r ä 11 till så mycket
välbe-lägen svensk jord som möjligt, för att
varje svensk skall kunna, om han det
önskar, med eget arbete förvärva sig
en bit jord, som han kan kalla sin och
sina efterträdares. Äger den ene rätt
att inmuta guldgruvor att där m e d
skaffa sig rikedom, så bör också
den andre hava rätt att inmuta ett
stycke jord att därmed skaffa
sig bröd.”
Det är en man, som talar ur
skägget — så pass kraftigt, att själva
hushållningssällskapet icke precis vill
förneka, att ”dylika ingrepp i
äganderätten kunna under vissa omständigheter
anses i viss mån berättigade”.
Från Västernorrlands län
upprullas först en idyllisk bild av
förhållandena före sågverksrörelsens
dagar —- före 1860- och 1870-talen. Äldste
sonen tog hemmanet, 0111 det ej klövs;
ofta utskiftades torp, jakt och fiske
voro rätt viktiga inkomstkällor,
”för-sågning ägde rum vid bysågarna av
virke från egen skog” och endast ”löst
folk” utvandrade.
Så kom då sågverksrörelsen,
omvälvande alla förhållanden, dragande in i
länet folk från andra, avlägsna orter.
Medan skogsförtjänsten dittills varit
för jordägaren en biinkomst av högst
100 å 150 kr. vintertiden, blev den nu
den förnämsta inkomstkällan (från 500
till 1,500 kr.), varvid jordbruket
alltmer försummades. I bolags tjänst och
bolags beroende stå slutligen följande
grupper: fasta arbetare, mindre
hemmansägare, som genom
timmeravverkning åt bolagen lära ha fått det
”bättre oeh tryggare” enligt detta
med kapitalistglasögon utrustade
hushållningssällskaps mening, samt
”allmogesöner” — en grupp lösa
arbetare utan fast anställning,
sysslande med timmeravverkning,
flott-ning m. m. åt bolagen.
”Torpare” — innehavare av jord
under hemman — minskas, ty både
hemmansägare och bolag — här på samma
roffarestråt — ha... ”befriat
hemmanet från torpen”, såsom termen lyder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
