Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja oavhängiga förhållanden,
produktionsförhållanden, som motsvara
en bestämd utvecklingsståndpunkt av
de materiella produktivkrafterna...
På ett visst stadium av deras
utveckling komma samhällets materiella
produktivkrafter i strid med de
förhanden varande produktionsförhållandena
eller, vad som blott är ett juridiskt
uttryck för samma sak, med
egendomsförhållandena, inom vilka de hittills
rört sig. Från att vara
utvecklingsformer för produktivkrafterna övergå
dessa förhållanden till att bliva bojor
för dem ... En samhällsform går icke
under, förrän alla de
produktivkrafter, för vilka den är
tillräckligt vid, äroutvecklade,
och nya högre
produktionsförhållanden träda icke i deras ställe, förrän de
materiella villkoren därför framväst
ur det gamla samhällets eget sköte ...
... De borgerliga
produktionsförhållandena äro den sista form av den
samhälleliga produktionsprocessen,
som innebär en självmotsägelse...
men de i det borgerliga samhällets
sköte uppväxande
produktivkrafterna skapa samtidigt de materiella
villkoren för en lösning av denna
motsägelse.”
I ”Det kommunistiska manifestet”
få vi vidare veta, att
”de produktions- och
samfärdsme-del, på vilkas grundval bourgeoisin
bildats, framväxte ur det feodala
samhället. På ett visst stadium av dessa
produktions- och samfärdsmedels
utveckling motsvarade de
förhållanden, varunder produktionen och
varuutbytet ägde rum i feodalstaten, alltså
den feodala organisationen av
agrikulturen ocli manufakturen, med ett ord,
de feodala egendomsförhållandena,
icke längre de redan utvecklade
produktiva krafterna. De hämmade
produktionen i stället för att främja den.
De förvandlade sig till lika många
fjättrar. De måste sprängas, och de
blevo sprängda...
... De borgerliga produktions- och
samfärdselförhållandena, de
borgerliga egendomsförhållandena, det moder-
na borgerliga samhället, som
framtrollat så mäktiga produktions- och
sam-färdsmedel, likna häxmästaren, som
ieke förmådde behärska de
underjordiska makter han själv
frambesvurit... De produktionskrafter, som stå
till samhällets förfogande, tjäna icke
mera till att befordra de storborgerliga
egendomsförhållandena. ’ ’
I ”Das Elend der Philosophie” sade
Marx:
”Handkvarnen ger ett samhälle
med feodalherrar, ångkvarnen ett med
industriella kapitalister. ’ ’
I ”Ludvig Feuerbach” säger
Engels:
... ”produktionskrafterna,
företrädda av bourgeoisin. gjorde uppror mot
produktionsordningen, företrädd av de
feodala jordägarna och
hantverksmästarna”.
Av alla ovan anförda citat framgår,
att enligt Marx och Engels de
materiella produktivkrafterna äro det,
som närmast bestämmer
produktionsförhållandena och att dessa senare äro
att betrakta som de
egendomsförhållanden, i vilka
produktionen äger rum.
Detta uttryck —
egendomsförhållandena — ger oss nu en klav eller en
ledning till förståendet av vad Marx
kallar produktionsförhållandena.
Bortse vi nämligen från det rent rättsliga
momentet i egendomsförhållandena —
rätten betraktas ju av Marx som en
överbyggnad på
produktionsförhållandena — så återstår det rena sociala
förhållandet, d. v. s. de ekonomiska
maktförhållanden mellan samhällets
medlemmar, i vilka produktionen äger
rum. I det kapitalistiska samhället
visa sig dessa maktförhållanden i den
härskande klassens maktställning
gentemot proletariatet. Den förra
klassen stöder sin härskareställning på
makten över produktions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
