Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. N. CARLESON: NÄR MAN HJÄLPER DE STORA OCH FÖRSUMMAR DE SMÅ 15
backstugusittareklassen skingras in till
industrisamhällena.
Som försvinnande rester av fordom
rätt givande inkomstkällor betecknas
numera jakt och fiske, ty, heter det,
sedan man lämnat detta näringsfång
å sido och slagit sig på att arbeta på
sitt jordbruk, desto bättre reder man
sig i ekonomiskt avseende. Är detta
som allmän iakttagelse riktigt, vore det
ju ingalunda bortkastade pengar att
stödja och uppmuntra ett för dessa
trakter lämpat jordbruk — gräs- och
rotfruktsodling — oaktat en
”sörlänning” vore benägen att tro, att
jordbruk över huvud taget icke lönar sig
däruppe.
Till sist har sparats i redogörelsen
ett län, som i avseende på klimat och
andra naturliga förutsättningar bildar
en kontrast till nyss skildrade
högnordiska bygder samt väl även i
allmänhet avviker från förhållandena i det
övriga Sverge. Detta län är Gr o
11-lan d.
Av medeltidsskildringar har man ju
intrycket, att den i täta fejder
omstridda ön fordom haft en befolkning,
vida överstigande nutidens
folk-mängdssiffra. Medelpunkt och
upplagsort för hanseaternas
Östersjöhan-del med livliga förbindelser åt
Mälar-dalsnejderna och i öster och nordöst
åt Östersjöländerna och Finland
räknade väl ön åtminstone över 100,000
inbyggare. Kyrko- och klosterruiner
ej blott i Visby, utan även inåt ön,
vittna indirekt om ett svunnet
välstånd.
Och hur ter sig denna försummade,
av naturen rikt gynnade landsdel i
nutida siffrors och förhållandens
belysning 1
Sedan 40 år pågår en oavbruten
emigration. Från 1868 till 1873
minskades öns befolkning med 1,300
personer. Endast år 1894 voro
immigranterna flera; än emigranterna, men
slutresultatet för perioden 1865—1905
visar 11,000 utflyttade — en oerhört
hög siffra i förhållande till
folkmängden. Landsbygdens befolkning
nedgick från 47.000 till 44,000. d. v. s„
hela nativitctsöverskottet haf strukit
med och därtill en d e 1 a v f o 1
k-s t ock en. Och förlusten av arbetsT
kraft hade säkerligen visat en ännu
högre siffra, om ej inflyttningar från
fastlandet delvis utfyllt luckorna.
Kalkindustrin — kalkbränning var
förr allmogens biförtjänst — har gått
tillbaka, kalkexporten från 1860 till
1900 minskats med en fjärdedel. Nu
ligger denna industri i händerna på
stora kalkbolag, vilkas intressenter bo
på fastlandet. Med dessa till det
sämre förändrade förhållanden
sammanhänger även, att den rederinäring,
som uppbars av kalkexporten,
reducerats från 135 till 47 fartyg och att det
gottländska skeppsbyggeriet upphört.
Även fisket — en näringsgren, som här
borde vara synnerligen givande — går
tillbaka, i det fiskarebefolkningen
sjunkit från 2.000 år 1869 till L300 år
1900.
Man skulle ju emellertid förmoda,
att ön dock i något avseende gått
framåt. Det uppgives, att åkerjorden
fyrdubblats från 1840 till 1905 — och
ändock har denna fyrdubbling ej
mäktat att, hålla arbetskraften kvar!
Förklaringen synes ligga i att
ladugårds-skötseln stått stilla, att jordbruket
lider brist på gödsel och ger klena
skördar och att av 50 år 19 varit dåliga
eller rentav missväxtår.
Vanvård och fattigdom blir således
totalintrycket. Man talar nu i
förhoppningsfull ton om ”en ny, ljusare pe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
