Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den företeelse, vi benämna
jordränta, torde således, liksom kapitalet,
ursprungligen representera arbete,
samlat, överfört arbete.
Hur har då arbetet gestaltat sig i
olika tider? Hur har det slutligen nått
fram till att uttryckas i
penningens form ?
Som förutsättning för ”bytesvärde”
antager man en arbetets uppdelning i
olika funktioner. Där bredvid även en
olikhet mellan närliggande, sedan allt
avlägsnare belägna områdens
produkter, med vilkas utbyte behoven
utjämnas. Penning i kulturmening — d. v. s.
ett konstant föremål, mot vilket
alla andra föremål vid utbytet mätas,
med vilket de jämföras — uppträder
jämförelsevis sent, oeh dualismen:
silver—guld pekar tillbaka på tider, då
flere föremål varit ”penning”.
T penningen finner nu
”bytesvärdet” sitt uttryck. Men därmed är det
ingalunda visat, vad detta
”bytesvärde” är. Man byter ”bruksvärde” mot
”bruksvärde”, d. v. s. vissa värdefulla
egenskaper hos produkterna mot
varandra eller — i sista hand uttryckt —
behov mot behov. Men nu
sammanhänger ju behovet oåtskiljaktigt med den
omständigheten att den arbetande
individen till produkten avg i-
v i t ett visst kraftkvantum,
som hän måste ersätta för att åter
kunna arbeta. I ett ”kommunistiskt”
samhällstillstånd behöver lian ej bry
sin hjärna med att mäta denna
kraftmängd och det av kraftförlusten
bestämda ersättningskravet, men längre
fram — i ett samhälle med begynnande
arbets- eller klarare uttryckt
funktionsuppdelning och primitivt utbyte
inom och utom området (samhället)
(•åkerjorden), följde med över till
latifun-diernas arbetskraft, un en icke —
försvars-plikten; den blev de liögre ståndens —
privilegium. Äganderätt liade ej heller c
o-loni; de voro statens landbönder —
innehavare av ”egna hem” med åborätt! Det
var en ”.småbruks”-politik, som icke
räddade Rom!
framträder redan nödvändigheten att
bedöma hur långt den mottagna
produkten räcker till att täcka den
kraftmängd, som personen i fråga
nedlagt i den utbjudna produkten.
Här ha vi således att söka
arbetsvärdets grund. Den ”samhälleligt
nödvändiga arbetstiden” — Marx’
abstraktion — är ett tänkt ting, en
generalisering, som vilar på det
konkreta underlaget: nödvändigheten
av arbetskraftens reproduktion, d. v. s.
ersättning för kraftutgiften. Den
”samhälleligt nödvändiga arbetstiden”
giver sig som resultat av en viss
grupps, för ett visst ändamål och med
så eller så prestationskraftiga redskap
utförda arbete. För a 11 kraftutgift
kräves nu full ersättning i vederlaget,
i bytet; eljes är bytet meningslöst.
Men till en ”samhälleligt nödvändig
arbetstid” har man nått genom
gruppers, individers arbete.
På ingen annan botten kunna vi
stå — för alla perioders vidkommande
— än den, som det primitiva samhället
ger oss. Där sammanfalla behov och
arbetsmängd, d. v. s. i produkter oeh
produkters bearbetning materialiserad
energi. Energin är plus — behovet
ett samtidigt med energins emanering
uppkommet minus, som åter måste
utfyllas, förvandlas till energi, till ett
lika stort plus — allt från den
arbetande personens ståndpunkt och från
samhällets, försåvitt samhället är
sammanfattningen av de arbetande
individerna. Denna nödvändighet — jag
kan då även innefatta i den arbetande
personen en hel famil j. tänka mig
(‘ii k o 11 o k t i v p e r s o n 1 i g h e t,
som den arbetande personen
representerar — blir således utgångspunkten
för den mottagn a och den u
t-b j u d n a produktens värde. T bytet
ligger således innesluten en fysisk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
