Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jmmodomänernas utstyckning i
smålotter. men där skulle då det allmänna
stanna och se, vilken trollkraft som
innebor i den tryggade
besittningsrätten. Men k a n staten nö.ja sig med
denna roll? Bör den göra det?
Enligt min mening icke. Givet är
att de, som svärma för det lilla
jordbruket, det ”lilla egnas” ideal, ställa
sig reserverade mot tanken: staten
(eventuellt länet, kommunen) —•
j o r d b r u k s i d k a r e. De tro sig
stärka sin argumentering med
påståendet, att i det enskilda besittandet
skulle för jordbrukets del ligga
förborgad en magisk kraft till
mångdubblad avkastning... och de peka
samtidigt på kooperationen —
för att rädda sin socialistiska själ! —
som stöd åt den tryggade
besittningsrätt, som ju eljes är denna
reformriktnings a och o. Den kollektiv
i-t e t, som erkännes vara den naturliga
och enda möjliga grunden för
industrins och handelns framtida
organisation. befinnes plötsligt fullständigt
oduglig’ och oanvändbar inom
jordbruket.
Men ha vi ännu sett några verkliga
bevis härför? Argumenten för och
emot kretsa kring det centrala i
frågan: punkten om jordbrukets
avkastning. Kunna småbruksivrarna
icke bevisa smådriftens vare sig
tekniska eller ekonomiska
överlägsenhet, då böra väl alla
reformsträvanden koncentreras på stordriften.
Kan däremot stordriftens ekonomiska
överlägsenhet ådagaläggas, då är det
att försena en dock till sist
nödvändig sakernas ordning, om man
lägger sig fast på småbruksevangeliet.
Vårt princip program måste en
gång bli klart och otvetydigt i den
punkten. Det är Marx’ anda i bästa
mening att i ett program s e
f ra m å t, så långt det närvarandes,
tendens ger oss säkra premisser, och
vi skulle handla obetänksamt, om vi
uppgåve denna hittills enda
tillförlitliga metod, som givit oss våra
socialistiska principer och ståndpunkter.
<k #
*
Alltså är frågan först och främst
för jordbrukets vidkommande: Vil-
ken är ekonomiskt överlägsen —
stordrift eller smådrift? Ar den
teknisk-ekonomiska lagen för jordbruket e n
annan än för industrin?
I sin bok ”Socialismen” anför
Ric-kard Calwer följande:
I Dakota producerar e n arbetare
årligen ända till 5,500 bushels vete,
som en mjölnare i Minnesota, efter
avdrag av 500 bushels utsäde, förmaler
till 1,000 barrels mjöl. 1 Va å 1 mans
arbete behövs vidare för att
transportera detta mjöl. som skall nära ungefär
1,000 vuxna under ett år, till
New-yorks magasin. Så är det möjligt, att
den amerikanske arbetaren, som
förtjänar en daglön av 1 % till 2 !/2
dollar, på den europeiska marknaden kan
konkurrera med ryska, indiska och
egyptiska löner på 15—20 cents. Fem
arbetare baka de 1.000 barrels till bröd
oeh fördela detta bland de 1,000
konsumenterna.
En icke ringa andel i detta resultat
tillkommer användningen av s k ö
r-d e- och trös lt maskiner. Under det
att den gamla lien dagligen icke
avmejar mer än 14 acre, kan en med
två hästar förspänd maskin avmeja
15—20 acres. Under det att med en
handslaga dagligen tröskas 15—50
bushels, kunna med en tröskmaskin.
som e n man sköter, hundratals bushels
tröskas. I det kaliforniska
lantbruket användes en maskin, som på
samma gång skär, tröskar och rensar
kornet och kastar de fyllda säckarna på
åkern. Maskinen tillryggalägger
ungefär tre engelska mil i timmen; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
