Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK HEDÉN: HÖGERPOLITIK ELLER VETENSKAP?
Det väcker sålunda ingen förvåning,
att’ se hr Fahlbeck göra den Marxska
socialismen ensam ansvarig för
arbetarnas klasshat mot arbetsgivarna.
Tvi-velsutan kominer ”varje historiker att
le”, om någon skulle upptäcka
klasshat exempelvis i den engelska
chartist-rörelsen, vilken stundom utmynnade i
blodiga upplopp, eller i arbetarnas
förstörande av maskinerna, långt innan
Marx uppträtt. När däremot
socialisterna lärt arbetarna att icke göra
upplopp och ieke slå sönder maskiner
— då förklarar historikern att
klass-hatet börjar uppstå!
Det ligger en vinnande blygsamhet i
hr Fahlbeeks medgivande, att mycket
i hans skildring av de socialistiska
riktningarna i Sverge ”är taget på känn
mera än efter klara dokument”. Hans
blygsamhet borde endast ha gått litet
längre och meddelat, att dokumenten
finnas, men att lian ej itts läsa dem.
Nu har hans karaktäristik av 1111
g-s 0 c i a 1 i s t e r och s y n d i k a 1 i
s-ter blivit lika roande som befängd.
De senare äro våldsamma, säger lian,
komma ofta i konflikt med lagen och
bära ansvaret för sabotage-taktiken,
medan ungsocialisterna ӊro mera
fridsamma och ideellt anlagda
personer”. En lysande äreräddning
onekligen för värnen Hinke! Att nu ej
tala om den fridsamme och ideellt
an-lagde ungsocialisten Schröder,
sabotagets förste mer bemärkte förkunnare
på svensk mark. Gode professor, om
det överhuvud är någon skillnad på
ungsocialister och syndikalister, vilket
på sin höjd är fallet i fråga 0111 några
få personer, så ha de ena fullt samma
att uttryckligen bekänna, att om en
professor kallades okunnig, ville den utan vidare
heta så med — vilket genast beviljades.
anspråk på respektabilitet som de
andra !
Som dessa båda riktningars motsats,
uppställer auktoriteten den
socialistiska riksdagsgruppens parti. Om
ungsocialdemokraternas existens har han
över huvud ingen aning.
Ungsocialisterna, som, åtminstone numera, aldrig
bli trötta på att häda Marxism och
”patentsocialism”, presenteras av hr
F. som den Marx ’ska, socialismens
förkämpar gentemot riksdagsgruppen!
Ilan försummar ej att tillägga, att om
man blott skulle taga hänsyn till det
sociald e mokratis ka riks d a gsp arti et s.
t a 1, sa skulle man ej kunna skilja
dem från ungsocialisterna! Nils
Persson och Herman Lindqvist, ja varför
icke Steffen och Palmstierna. tala
alltså precis lika med Hinke Bergegren
och Schröder! Det är verkligen
”taget på känn”, så det förslår.
•
Efter att på detta sätt ha s k i 1 d r a t
socialismen, går den samvetsgranne
forskaren att vederlägg a den.
Främst tillbakavisar han
föreställningen att arbetarklassen skall ärva
borgarståndet, liksom detta ärvt adel
oeh prester. Borgarståndet, ärvde de
högres makt därför, att det övertog
kulturarbetet, men ”en sådan process
sker en gång i samhällenas liv och
aldrig mer”. Man återfinner här
samma synpunkt som i hr F :s uppfattning
av skyddslagstiftningen:
världsutvecklingen måste taga slut i början på
1900-talet. Den jämlikhetssträ van,
”som sedan medeltiden oavbrutet
fortgått”, liar visserligen framkallat
arbetarfrågan. men det skedde endast av
misstag. Ty den borgerliga och
politiska jämlikheten ha ju visserligen
måst erkännas som historiskt
nödvändiga. men den ekonomiska oeh sociala
— ja. där slutar tvärt historien, och
endast trusterna fortleva.
Närmare motiverar hr Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
