Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta så. att ”arbete ined huvudet*
oeh arbete med händerna, arbetets
ledning ocli arbetets utförande äro
åtskillnader. grundade i kulturarbetets
teknik. som aldrig kunna upphävas”. Han
trycker detta med dubbla mellanslag,
och han har verkligen allt möjligt
skäl att inskärpa denna sanning, ty
några rader förut har han talat om ”en
mellanklass av hantverkare och
bönder. på en gång ledande och utförande
samma arbete” — hantverkare och
bönder sätta sig alltså suveränt över
kulturarbetets teknik och dock vill hr
P. på allt sätt skydda dem. Gäller det
kroppsarbetarna däremot, så frågar,
han indignerad, om man inbillar sig
att dessa skulle på en gång kunna
utföra kroppsarbetet och det andra (der
ledande, kulturarbetet) ? Det är
naturligtvis socialisterna som inbilla sig
dylikt. Deras fel skulle alltså vara att
de vilja giva arbetarna för mycket
kultur, bildning. Men ett par sidor
längre fram klandrar han socialisterna
för att de icke giva arbetarna
bildning, utan ”leda dem till strid mot den
bildning och förfining, som de högre
klasserna uppnått och som man (prof.
F.) skulle önska (i strid mot
kulturarbetets teknik!) att arbetarna också
kunde ernå”.
Går det runt nu? Det är icke slut
än. Hr P. skildrar vältaligt hur
omöjligt det skulle vara i
framtidssamhället att utvälja dem, som hade att
förrätta kulturarbetet. Kort efter
försäkras att av den nuvarande bildade
klassen — d v. s. adel. präster och
(stor)borgare — ”massan är i första,
andra och tredje led barn av samma
fäder som kroppsarbetarna själva”.
Det omöjliga urvalet sker alltså i detta
nu med vart år som går! Man måste
nog verkligen vara tjänstledig
professor för att på sju sidor kunna hopföra
så många skönt samstämmande
sanningar som de här refererade.
Vederläggningen av socialismen
består för övrigt till stor del av
försäkringar sådana som dessa: ”Man kan
* Prof. F. begagnar tillfället att betona,
att kapitalisterna i och för sig tillhöra ”det
intellektuella . arbetets män ’ ’.
ej tänka sig att staten skulle gå ut på
marknad och söka kunder” (d. v. s.
utvidga sina varors avsättning). ”Det
torde vara svårt för staten att för sin
marknad vara på något sätt beroende
av utlandet.” ”Staten kan omöjligen
producera lika billigt som de
enskilde.” Alltså ligger hela
vederläggningen förborgad i satsen att historien
omöjligen kan komma med något nytt.
som prof. Fahlbeck har svårt att tänka
sig in i. När han däremot kommer
med ett eget förslag, lika radikalt,
olikt det nuvarande oeh dessutom
absolut icke uppburet av någon allmän
längtan eller allmänt intresse, då låter
det på annat sätt: ”Det är förenat ined
svårigheter att genomföra denna
reform”. heter det nu. ”det är
otvivelaktigt. Men inser man blott
nödvändigheten därav, så finner man nog de
nödiga utvägarna och medlen.”
På alldeles samma sätt framträder
hr Fahlbecks situationslogik i ett
annat fall. — Han bekänner sig
teoretiskt till läran, att det allmänna bör
ä g a j o r d e n. Han måste alltså
mena, att denna lösning av jordfrågan
är den bästa både för samhället och
för jordbrukarna. Icke dess mindre
uttalar han sig nu för full äganderätt
till jorden (och även jordvärdet), ty
eljest skulle småböndernas känslor
såras och ”ingen ekonomisk regim blir
lyckosam, som gör våld på naturliga”
(ehuru oriktiga!) ”psykologiska
förhållanden”. Däremot tvekar han icke
en minut att av arbetarna fordra ett
fullständigt uppgivande av det, som nu
starkast behärskar deras känslor, av
den ”naturliga psykologi”, som manar
dem att sträva efter högre löner och
efter klasskillnadens avskaffande.
Professor Fahlbecks egen
lösning.
Vad bjuder då
forskaren-reformatorn arbetarna i stället för allt det
han vill förmå dem att uppge?
Han bjuder dem först ocli främst
arbetsvillkorens o ff
ent-li gliet. Därigenom får ”den en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
