Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demokratism skulle det ligga i
bestämmelsen, att varje lag, ny eller
gammal, efter vissa mellantider måste
prövas på sin lämplighet — vare sig
klagomål framkommit eller ej.
Juristvidskepelsen om varje lagparagrafs
principiella Vevighet” är livsfientlig,
samhällsfördärvlig och måste utrotas
genom en princip av motsatt innebörd.
Härmed äro vi framme vid
centralpunkten uti den radikala
demokratismen. Denna kräver ovillkorligen att
väljarna hava personlig k ä n n e d o m
0111 och ett rent personligt fört r o e
n-d e till sina ombud. Dessa senares
personliga halt, deras karaktär, intelligens
och duglighet, deras rent individuella
människovärde måste för väljarna
vara klart insedda och fundamentalt
bestämmande faktorer uti det politiska
livet —• vid sidan av
valkandidaternas politiska åsikter eller
partiståndpunkt.
Det vore en ytterst ofullkomlig
demokrati, där de politiska partierna
packade parlamentet fullt med trogna
partislavar — valda ”proportionellt”,
så att parlamentets numeriska
sammansättning bleve det trognaste
uttryck för partiställningen i landet —
men valda utan kännedom om och
kontroll över kandidaternas personliga
värde och. duglighet. Ett sådant
parlament med imperativa mandater,
referendum och enkammarsystein vore
ett politiskt elände, som visserligen
skulle bevisa, att parlamentarism ocli
politisk försumpning äro identiska
företeelser. Icke ens republiken skulle
göra saken stort bättre.
Vi ha i Sverge icke något verkligt
tvåkammarsystem, utan ett enkammar-
systein i två avdelningar, med garanti
för konservativ majoritet i förstå
kammaren. En verklig första kammare
(eller senat) har ej s a m m a makt som
den andra kammaren, utan endast en
kritiserande, reviderande och
retarderande makt. En sådan är fullt
förenlig med radikalaste demokratism.
Dels därför att tillvaron av en senat
ger största frihet åt den andra
kammarens initiativkraft — då ju risken,
att dennas eventuella överi In ingar
genast få laga kraft, bortfaller. Och dels
därför, att tillvaron av en senat ger
folket tillfälle att bland lagstiftarna
insätta personer med stor
livserfarenhet och av fullt beprövad karaktär,
utan allt för stor hänsyn till att
initiativkraft och arbetsförmåga stundom
kunna ha minskats genom en mer
framskriden ålder. Äro senatorerna
icke i dessa senare avseenden
ungdomliga nog. så ha de ju å andra sidan,
enligt antagandet, icke heller makt att
för mer än ett eller annat år fördröja
en ny lags ikraftträdande.
Huvudsaken i demokratismen är.
som sagt, att folket har i parlamentet
satt in lagstiftare, som äro värda
förtroende och ä g a förtroende.
Imperativa mandater, referendum och
enkammarsystem äro inga medel att
kringgå denna ti ö d v ä n d i g h e t.
Låt oss nu genast tillbakavisa
missuppfattningen, att detta demokratiska
förtro e n d e k r a v skulle rikta
sina fordringar enbart mot dem, som
m o 11 a g a förtroendet att vara
folkrepresentanter och sociala
funktionärer. Kravet riktar sig icke minst till
dem, som hava att giva sådana
förtroendeuppdrag.
”Folket” är ofta misstänksamt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
