Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”mönsterlandets” stridskrafter och
kostnaderna, som denna ”utveckling”
åsamkar landet, giva följande data
en föreställning:
År 1867 räknade hären (Nordtyska
förbundets) 957,109 man
(krigsstyr-ka). På 90-talet var redan
fredsstyrkan nära en hal v m i 1 j o n.
År 1881 genomdrev Bismarck — tre
år efter protektionismens segrande
genombrott — den militära
sjnårsbevill-ningen (”septennatet”), varpå senare
-— åren 1893—1899 — följde en
militär feinårsbevillning (quinquennat).
Då var härens f redsstyrka 479,229
man. Budgetåret 1910—1911 slukade
hären 706,805,467 mk och flottan
157,334,517 mk på en totalbudget av
2.853,781,095 mk. Nära en miljard på
tre miljarder!
I förbigående må påpekas, hur den
tyska militarismen i och genom
ovannämnda flerårsbevillningar visade sin
oerhörda styrka gentemot ett svagt
parlament och en splittrad folkvilja.
Varken i Frankrike eller England
hade en dylik sakernas ordning för
an-slagsbevillning till militära ändamål
varit möjlig. Det kan stå ett land
dyrt att sakna v e r k 1 i g, kraftig
parlamentarism.
De två senaste årtiondenas tyska
militarism får dock sin starkaste
prägel av ”de strandlösa flottplanerna”,
Wilhelm II :s a*ra fortsatte 1880-talets
blygt begynnande kolonialpolitik, vars
magra resultat slutligen medfört
oerhörda merkostnader oeh
flottutvidgningar. 70-talet visar ingen
utveckling av offensi vkrafterna till sjös.
Ännu år 1884 figurera 150
torpedbåtar, men tjugu år senare svajar den
tyska örlogsflaggan från 21
linjeskepp, 8 kustpansarfartyg, 13
pansarkryssare, 12 stora kryssare och en
mängd smärre båtar. Och hur
byggandet sedan fortgått, känner envar.
Klart och starkt är intrycket av att
protektionistisk regim, militarism och
kolonialpolitik — man skulle nästan
kunna tala om den v ä p n a d e
havs-handelns och världskonkurrensens
politik — hänga nära samman ej blott
till tiden, utan framför allt som led
i en och samma mot folkflertalets
freds- och prisbillighetsintressen
riktad styrelse- och förvaltningstendens.
Och bakom stå junkrar, byråkrater
och skorstensbaroner (Krupps och
Stumms hundratals miljoner!)-.
I Tysklands rustningar till lands
spelar ju från början och allt
framgent fruktan för krigiska
förvecklingar ined Frankrike en huvudroll.
Erövringen — Elsass-Lothringen —•
blev för Tyskland en dyr vinst — för
Frankrike en förlust, som förde med
sig ytterligare sugning av landets
ekonomiska kraft. Man torde knappt gå
fel, om man antager, att den franska
statsbudgetens väldiga belopp av
indirekta skatter, som ej så värst besvära
den synnerligen snikna franska
bour-geoisin. framfor allt göder lant- och
sjömilitarismen.
Ar 1 9 0 2 utgjorde detta belopp
m e r ä n h ä 1 f t e n av budgetens
totalsumma inkomster: 3,602.465,468
francs, varav tull a r n a lämnade
452,540,780 fr., sockertull och
sockerskatt 178,622.000 fr., olika indirekta
skatter 606,203,000 fr. samt
tänd-sticks- tobaks- och krutmonopol
459,414,000 fr. Samma år uppgingo
de militära utgifterna till 715.482.368
fr. (armén) och 306.798,738 fr.
(flottan) ; kolonialtrupperna slukade 38
milj. fr. Härens fredsstyrka
(manskap. officerare, gendarmeri) utgjorde
609,822 man; krigsstyrkan 4,053,000
man. Flottan räknade år 1903 21
moderna linjeskepp, 11 dito av äldre typ,
6 kustpansarfartyg. 26 stora moderna
kryssare, 26 små moderna kryssare
samt hundratals torpedkryssare, tor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
