Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svårare tyckes en annan del av
frågan vara. När t. ex. en avdelning
inleder en lönerörelse, så måste den
enligt förbundets stadgar först ha sin
förbundsstyrelses medgivande därtill.
Ett exempel! Underhandlingar med
arbetsgivarna medföra en del vinster,
som medlemmarna på orten likväl
finna vara otillräckliga, varför de vilja
strejka. Vem skall då ha avgörandet?
Våra fackförbund svara: f ö r b u n d
s-styrelse n. Ty strejken kan
endast föras med hela förbundets
bistånd, icke med den enskilda
avdelningens, och därför måste också
förbundets centralledning avgöra, om
utsikterna äro sådana, att en strid kan leda
till önskat resultat eller icke. Med de
stora förbundens omfattning är
antalet avdelningar i lönerörelse alltid
stort. Men naturligtvis blir det
omöjligt att alla avdelningar, som önska
pröva sin lycka i en strejk, kunna få
göra detta. Medlemmarna på orten,
som äro i krigisk stämning, överskatta
ofta utsikterna för en strid inom sitt
eget område. Hur mycket svårare
måste det vara för dem att rätt kunna
bedöma förbundets möjligheter?
Förbundsstyrelsen måste alltså
noggrant avväga, huru långt
förbundets möjligheter räcka och för vilka
avdelningar eller branscher en strid
bjuder utsikt att med framgång kunna
genomföras.
Ännu nödvändigare blir detta inför
faran av stora 1 o c k oute r. En enda
liten strejk kan ge den centraliserade
arbetsgivareorganisationen anledning
till lockout mot många tusen
medlemmar i hela riket. Ofta griper en sådan
lockout in i andra
arbetareorganisationers verksamhetsområde. Dessa
organisationer indragas mot sin vilja i en
för dem ofta alldeles meningslös strid.
Det är klart, att, sett från v e r
k-1 i g t demokratisk synpunkt, en
enskild förbundsavdelning omöjligen
kan få ha avgörandet i en sak, som på
så sätt griper in i hela
förbundets och slutligen också i hela
arbetarerörelsens angelägenheter. Detta vore icke längre demokrati,
utan fåtalsvälde utan något som helst
ansvar. Ty ingen kunde senare efter
en förlorad batalj ställa de
förbunds-medlemmar till ansvar, som genom sitt
oförstånd bringat förbundet i den
ödesdigra situationen.
Förbundsstyrelsen däremot är ansvarig inför
kongressen. Förbundets ledare väljaS
icke för livstiden, utan endast för en
viss period, och finner man att de
förvaltat sitt pund dåligt, så återväljer
man dem icke. Det är d e m
o-k r a t i.
Vi ha i den tyska rörelsen under de
sista åren sett flera exempel på, att
denna uppfattning äi den enda
riktiga. Att gå andra vägar har straffat
sig.
Byggnadsarbetarestriden
i Berlin 1907 var en sådan på
ode-m o k r a t i s k grund företagen
batalj. Arbetarna fordrade
åttatimmars-dagen och deras fordran var alldeles
säkert mer än berättigad. Berlins
storlek gör. att byggnadsarbetaren aldrig
kan bo i närheten av sin arbetsplats.
Han har ofta flera timmar att
tillrygga lägga med järn- eller spårväg för att
komma till och från arbetsplatsen.
Niotimmarsdagen betyder alltså, att
arbetaren i regel är i verksamhet 13,
ofta 14 timmar, ty de långa
färderna i överfyllda vagnar äro ingen
vilotid. Under den långa frånvaron
från hemmet lider naturligtvis
familjelivet, utelivet på kaféet eller
bierhal-len får lämna någon liten fattig er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
