- Project Runeberg -  Tiden / Tredje årgången. 1911 /
165

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en bekräftelse på att vi i vår taktik
Kär hemma äro på rätta vägen. Vi gå
fram för vårt eget parti, som vi
skola söka vidga till hela det
arbetande folkets, oeh i vår upplysande
propaganda gäller det att klargöra varför
endast vårt program, som tar sikte
på de ekonomiska frågornas kärnpunkt
oeh kräver demokratiseringens
fullföljande, kan bli frigöraren från det
nuvarande betrycket. Men otillräckligheten
av de liberala lösningarna kan och bör
framhållas utan att odla en bitterhet
mellan vänstergrupperna, varav endast
högern drar fördel. Det borde icke
kunna med fog sägas om någon av de
våra, som nyss Fridtjuv Berg yttrade
i ett tal: i att fördöma liberalismen är
han ett hjärta och en själ med en av
högerns pelare. Och det är en huvud-

lös politik att, när de liberales ledare
omsider indirekt stryker ett streck
över sina felaktiga omdömen från
Eskilstuna-talet i nov. 1909 och för
första gången direkt förordar samverkan
på vissa punkter med
socialdemokratin — däribland nedsättning i
militärbördorna —• att då icke ”taga
honom på orden”, som Kautsky råder
till.

Men vårt parti skall säkert visa att
dess överväldigande flertal bättre
bedömer ställningen. I dag är det h
ö-g e r n vi skola slå. Ju kraftigare hjälp
vi få till den folkbefriande gärningen
desto bättre. Men först och främst:
må vi själva spänna alla krafter
mot fienden!

Hj. Branting.

Folkuppfostran.

För TIDEN av MALTE JACOBSSON.

Folksjälens hälsa blir ett problem,
när kulturens enhetlighet tycks gå
sönder och viljan förlorar sitt yttersta
mål. Intresset går vilse i ett virrvarr
av möjligheter. Livets sunda
blindhet är borta — och tanken är skeptisk.
I stället för en jord vuxen instinkt
gö-res principer, var och en sin.

Det blir då ett allvarligt intresse att
söka rädda det livsdugliga i kulturen,
att samla sig oeh bilda kärna. —

I stort sett är det på två vägar, som
profeterna söka föra folket fram till
hälsa. Den ena är prästens, den
andra är lärarens. Prästen ser
räddningen i en sista tro, en yttersta hake
att hänga allt på, av vars vara eller
icke-vara all kultur skulle vara beroen-

de. Den andre — läraren — går
motsatta vägen. Han begynner nerifrån,
från detaljerna, från människans
spontana. outtröttliga, rent organiska
duglighet, för att så leda den upp till
kultur. Prästen är pessimist ifråga om
människans naturliga möjligheter.
Han låter dem så fort som möjligt
spela bankrutt för att så genast få visa
religionens nödvändighet. Läraren
däremot är optimist, och han måste
vara det för sitt yrkes skull. Han
bygger på vardagen, tror på
människans naturliga bärighet. I varje fall
går han den vägen och prövar först
hur långt vi kunna reda oss utan
klarhet i de metafysiska frågorna.

* #

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 10 23:38:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1911/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free