Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dana måste finnas. De äro blodet i
folkorganismen; det får icke bli
tunnare — de äro grunden för moralen.
Den estetiske aristokraten må låta
stämningsväxlingen vara det sista.
Den ger retelse och behag. Som
masskultur duger den i varje fall ieke.
För att nå fram till moral behövs
framförallt klarhet, och socialpedagogen
måste vara moralist: icke filosofi
som konst utan filosofi som
moral!
Klara begrepp äro ieke endast en
formell vinst. De äro lösta frågor.
Bak Sokrates begrepp om
rättfärdighet låg utredningen om vad klokheten
kräver, bak en klar distinktion mellan
egoism och idiopati ligger ett
psykologiskt konstaterande av människans
lyckoliv. Ett klart begrepp är en fond
av viljor, av positiva viljor — liksom
ett ord, en ny formel, kan tända och
moralisera.
I positiviteten ligeer det
väsentliga. En verklig folkuppfostran
måste övervinna negativismen,
negativismen i moral, i sinnesstämning, i
sättet att leva. Så först blir det en
positivism i vidaste betydelse, en
sinnets fruktbarhet. De utredda
frågorna äro sanningar, som skola gå i
blodet, bli Ivckomöjligheter, bli instinkter,
glömmas och ändock leva. —
II.
I Sverge representeras de båda
uppfostrarelynnena av Vitalis Norström
och Hans Larsson. Vitalis Norström
ser framför allt vad som fattas oss:
kulturen är utan enhet, den moderna
människan utan livsåskådning. Och
han vill hålla såret öppet. —
Hans Larsson vill läka, han har
lärarens uppfostrarelynne. I hans sista
bok, ”Reflexioner för dagen” — som
jag nu särskilt vill hålla mig till —
har detta utformats till en klar metod.
Men denna är icke ny i hans
produktion. I ”Intuition”, i ”Poesiens
logik”, i ”Lycka och förnuft” (ur
”Idéer och makter”) vill Hans Lars-
son just klarlägga ett par begrepp,
fastslå några distinktioner, som vi i
all meningsskiljaktighet för resten
skulle kunna vara eniga om. Det är
populära misstag, som bero på
sammanblandning av olika frågor, som han
vill upplösa och så lösa.
Varenda fråga — låt oss fasthålla
exemplet om lycka och förnuft — kan
läggas till rätta på olika plan. Detta
är av vikt; något måste kunna läggas
undan som säkert, som utrett. ”Innan
man lämnar det lägre planet, kan man
fastslå ett och annat, som -ej är
beroende av frågor på det högre planet.”
”Gå icke onödigtvis in i den
metafysiska helgedomen”, det är därför Hans
Larssons varningsord.
Lycka och förnuft t. ex. äro icke
överallt motsatser. Lyckobehovet
ensamt kan föra till förnuft. Så långt
blir då problemet oberoende av alla
metafysiska spekulationer 0111 moralens
absoluthet. Problemet är icke löst
genom denna distinktion, men
positivis-tiskt sett är mycket vunnet. Ett gott
stycke väg har blivit gemensam för
alla: ”aldrig hittar någon förnuftsetik
vägen, 0111 den försmår att begagna
lyckokänslans ledtråd och den
allmänna välfärdens måttstock”. Om detta
måste alla kunna enas, oeh filosoferna
och prästerna få inte för att rädda
förnuftsmoralen — den religiösa
moralen — riva upp denna grund. ”Man
kan gå utöver välfärdsmoralen, men
man kan icke kasta bort den.” (Befl.
s. 66.)
I uppsatserna 0111 ”Gudar och
avgudar”, ”Hedendom” har Hans Larsson
klarast utnyttjat denna metod. Och där
är den också mest av nöden. Frän
religiöst håll är det, som man värst kan
befara, att alla positivistiska
folkpedagogiska hänsyn negligeras. I
apologetiken för de religiösa värdena kan
teologen ännu fälla påståenden, som med
all nödig klarhet visa, att inga
problemlägen äro övervunna. Till försvar
för ”inre upplevelsers” sanning läm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
