- Project Runeberg -  Tiden / Tredje årgången. 1911 /
168

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nas förklaringar, som nog visa, att
ingen vidskeplighet är definitivt
omöjlig. Vildens primitiva tydning av
händelserna i drömmen som möten med
avlidnes andar går igen i gudsmötena. De
grundprinciper, som inte få överträdas
för att inte all vetenskap om själslivets
verkligheter skall bli omöjlig,
distanseras godtyckligt, när så behöves.
Detta är reaktionärt i egentlig mening,
hedendom. Man begagnar sig av
principer, som om de konsekvent
tillämpas, upphäva varje idéliv.

”Tror du på gud”, det är den naiva
frågeställningen. Både troende och
ateister begagna sig av den. Men den
borde, menar Hans Larsson med rätta,
icke vara det väsentliga, eller
åtminstone icke den första frågan.
Huvudsaken är, hur människan står till sin
gud, hur hennes gud är till sitt väsen.
”Först sedan man fördjupat sig i den.
blir det någon förnuftig mening i
frågan om Guds existens.”

Med andra ord: det finnes högre och
lägre religioner, likaväl som det finnes
två slags fritänkare. De lägre typerna
av båda slagen äro hedendom,
maktmänniskor, icke idémänniskor. Den
religiöse, vars gudom icke är
sammanfattningen av och garantien för allt
idéellt utan den store härskaren, som
blidkas med underdånighet och offer,
lian är hedning. Ty just detta, ”att
lägga ner sitt eget omdöme 0111 vad
som är rätt, att tysta ned samvetets
röst för att höra Guds röst. det är ju
dock en ogudaktighet”. Och likaså är
den ateist, som icke erkänner något
som heligt, som icke erkänner det
övermänskliga inom människan själv, han
är sinnemänskan, hedningen. Han tror
för lite, liksom den religiöse hedningen
tror för mycket.

Dessa distinktioner klarlägga på ett
förträffligt sätt diskussionen.

Det onda, som alla kunde vara
eniga 0111 att bekämpa, är vulgärismen.
hedendomen. ”simpelheten, som det
icke är värt att spilla ord på”. ”Den
religiösa fördummelsen” och ”den
religiösa förråelsen” äro just de
agitatoriska slagorden för denna tendens till
idélöshet, som långt ifrån är utrotad

ur våra religiösa samfund. Mot den
har kritiken att vända sig.

Men ovanför detta plan står striden
0111 religionens vara eller icke. Här
kan diskussionen föras lugnare och
värdigare. Den som kommer till tro
på något heligt genom sin tro på det
sanna, det goda och sköna — är icke
”farlig” för kulturlivet, som den
religiöse barbaren kan bli. Man skulle
kunna säga, att ingen är helt utan
denna form av religiositet. Under
arbetet för att realisera det ideella, tro
människorna gärna på sin handlings
absoluta — kosmiska — värde, 0111 de
också vid kallt betraktande inse det
mänskligas begränsning och förkasta
allt tal om ”förnuftighet” som
meningslöshet. Den moraliska idealiteten
glider oförmärkt över i en religiös.

Men det är långt ifrån, att de flesta
religiöse vilja erkänna dessa
distinktioner, som Hans Larsson här gjort.
Den strider mot en av grundtankarna
i den officiella religionen. På en punkt
låta de sina tankenormer spela bankrutt
oeh det är inför uppenbarelsen. Den
som menar siglia funnit en gudens vilja
som verkligen är en garanterad
guds-vilja, han må också ha rätt att
behandla sin egen tanke och sin egen
moral med överlägsenhet. Gudsordet
finnes — i Bibeln eller var det nu är

— därmed har den religiöse rätten på
sin sida, mot all kultur. Till ”de
våra”, som religiösa, räknas alla som
känna sig bundna av denna tradition,
som ”bekänna läran, ända ned till
den som har en så grov uppfattning,
att han i själva verket står på samma
nivå som avgudadyrkaren ”. Den fria.
rent mänskliga vägen till guden genom
det sanna och goda inom oss känner
man för osäker och söker fastare, mera
brett banade vägar.*

* På en annan punkt skulle jag vilja ta
hedendomen i försvar gent emot H. Larsson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 10 23:38:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1911/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free