Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vida större guldmängder i bankerna
ocli i rörelsen än vi.) I vanliga fall
står likväl, huvudsakligen på grund
av bankkutym och tradition, delvis
dock även enlig-t lag, såsom i fråga 0111
sedlarna, hela denna kreditmassa i ett
visst, om än icke närmare bestämbart
förhållande till guldmängden. Till sin
natur är emellertid detta förhållande
svävande ocli variabelt. Under s. k.
goda tider, då alla människor förtjäna
eller tyckas förtjäna mera pengar än
vanligt, bli bankerna också benägna
att utsträcka sin kredit, och 0111 de
därvid icke strax öka sina räntesatser till
jämnhöjd med affärsvinsternas
(verkliga eller förmodade) stegring, så blir
självfallet också efterfrågan efter
lånemedel i hög grad stegrad, ja
obegränsad. Till följd härav stiga också
varuprisen under de goda tiderna, ocli
detta torde vara det enda verkliga
sambandet mellan ”penningvärdet” i
dess båda olika betydelser, som vi förut
omnämnt. Affärsmännen få ”billiga
penningar”, d. v. s. billiga i
förhållande till vad de tilltro sig kunna
förtjäna med penningarna i sin hand;
de bli då tydligen benägna att
utvidga sina affärer, att inköpa mera
råvaror, anställa flera arbetare 0. s. v.,
vilket allt måste ha ökad efterfrågan
efter varor och tjänster samt stegrade
varupris och (penning-)löner till följd.
Det är alltså otvivelaktigt, att en
prisstegring (och omvänt under
tryckta tider en prissänkning) under
längre eller kortare tid kan komma till
stånd utan några motsvarande
förändringar inom guldproduktionen.
Men hur går det då, kan man fråga
med den av oss förut åberopade
likheten i produktionskostnader? Ökas
varuprisen, så skulle ju enligt det
föregående guldprodidttionen komma att löna
sig sämre än all annan produktion och
måste väl då övergivas. Ja, detta
bleve oundvikligen följden, därest
guldproduktionen endast krävde
arbete och (rörligt) kapital. Men — och
härmed komma vi äntligen till den
ovan nämnda ”luckan” i vårt
resonemang — den kräver också lämplig
naturkraft, och till följd härav kommer
även jordägaren (gruvägaren) att
göra anspråk på en del av utbytet i
form av gruvränta eller s. k. royalty.
(Att denna jordägare oftast är samma
person som kapitalisten, stundom,
ehuru nu mera sällan, samma person
som arbetaren, guldgrävaren själv, är
härvid utan betydelse.) Denna
jordränta har emellertid, i motsats till
arbetslön och kapitalränta, aldrig någon
”normal” storlek, ty den ena gruvan
är icke lik den andra, än mindre
kunna alla naturens lokaler, utan endast
några få, användas för
guldproduktion. Stiga nu varuprisen, så måste
guldgruveägarna nedsätta sina
anspråk, så att arbetslöner och
kapitalränta även här komma i jämnhöjd med
de motsvarande inom all annan
produktion (och detsamma gäller om
ägarna av det fasta kapital, som i form
av gruvöppningar, varaktigt maskineri
0. s. v. oåterkalleligen investerats i
denna produktion). Allt kommer
således på nytt i jämvikt, oeh detta kan
nog fortfara någon tid; men då de
sämre och sämsta gruvorna, som
redan förut icke lämnade någon
nämnvärd vinst åt sina ägare, numera skulle
drivas med förlust och alltså måste
nedläggas, så kommer tydligen härvid
guldproduktionen i sin helhet under
eljest lika förhållanden att minskas,
och detta måste ju i längden alltid
komma att hindra en ytterligare
stegring av prisen eller driva dem till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
