- Project Runeberg -  Tiden / Tredje årgången. 1911 /
260

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lysningen av dagsverksskyldighetens
uppkomst och utveckling. En sådan
historisk utredning bestods i
Lagberedningens förslag till jordabalk I
(1905).

Enligt de svenska landskapslagarna
i medeltidens början var landbonde
skyldig att, utöver utgörande av
avrad i penningar eller i naturaalster
eller i bådadera., i jordägarens ställe
fullgöra vissa skyldigheter mot det
allmänna, ävensom att uppfylla de
förpliktelser, som grundade sig på
grannelagsförhållande. I förra
avseendet förekom bl. a. skyldighet att
vid kyrkobyggnad bidraga med
dagsverken ; i senare avseendet ålåg det
alla, som brukade jord inom samma
byavång (va?rnalagh) att i fall av
behov hjälpa varandra.
Dagsverksskyldigheten innebar sålunda
ursprungligen en plikt att lämna handräckning,
när det behövdes i gemensamt intresse,
och den var sannolikt äldst begränsad
genom överenskommelser eller genom
sed. Ännu i dag bruka alla bönderna
i en skånsk by köra ett eller ett par
lass gratis för den, som flyttar till
byn för att överta ett hemman, och
när han blivit i ordning på det nya
stället, gör han ett litet gille för
hjälparna. Något i den vägen var
ursprungligen dagsverksskyldigheten
här i landet. Men annat blev det på
1400-talet och under de följande
århundradena. Endast i en av
landskapslagarna, östgötalagen. hade
bestämmelser förekommit om
dagsverksskyldighet såsom ersättning för
land-bondes brukningsrätt till jord. När
adelns jordbesittningar växte, vann
dagsverksskyldighet av det slaget
utbredning. Ju flera oeh större
adelsmännens sätesgårdar blevo, desto flera
dagsverken behövdes, och dessa
dagsverken erhöllos genom att herrarna
förskaffade sig äganderätt till jorden
allt vidsträcktare omkring och
upp-1 ä to bondgårdarna åt frälsebönder,
som i arrende utgjorde dagsverken till
huvudgården. Systemet att ha
dags-verksskyldiga arrendatorer gjordes på
samma gång till ett privilegium för

adeln. Bonde fick ej lov att på sådant
sätt beskatta bonde. Utom kronan och
kyrkan kunde sålunda endast ägare av
frälsejord upplåta jord till landbor
under 1500- och förra hälften av
1600-talet. I sin strävan att utbreda och
skärpa dagsverksskyldigheten voro
otvivelaktigt de svenska adelsmännen
påverkade i ej ringa grad av de i
Skåne och de andra f. d. danska
provinser-na gällande bestämmelserna om
ho-veri, liksom dessa i sin ordning kunna
ledas tillbaka till tyskt inflytande.*
Gråstensbyggnader och gråstensvallar
vid de skånska herregårdarna, t. ex.
vägbyggnaderna vid Maltesholm,
utgöra än i dag vältaliga vittnesbörd om
hoveriet, över vars ruinerande
verkningar det klagas i en visa från
1600-talet:

Slottet det rjMe

lägger herredet öde.

Så länge förbudet för bonde att
skatta bonde upprätthölls, blevo de
små nyodlingar, som upptogos på
skattebönders hemmansjord eller
allmän-ningar, så snart de bebyggts, i regel
skattlagda för sig. Dylika s. k. ”torp”
förvandlades efter kort tid nästan
alltid till nya skattehemman. ** Under
senare hälften av 1600-talet blev man
efterhand mindre noga med förbudets
upprätthållande, och på 1700-talet
började bönderna få ha
dagsverksskyldi-ga torpare på sina hemman, liksom
adelsmännen hade landbönder. Före
1734 synas de, som brukade torp i
denna bemärkelse, ha intagit en
mellanställning mellan landbor och legohjon.’
Bestämmelserna om landbolega i 1734
års lag kommo däremot att tillämpas
även på torplega. År 1800 räknade
torpareklassen 64,(544 manliga
huvudpersoner. Antalet hade år 1860 vuxit
till omkring 100.000. Under dessa
årtionden blev en stor del av Sverges
odlade jord enskiftad och laga skiftad.
Talrika nya torp utlades därvid, ej

* C. Molbeeh: Vornedskab o g

h o v e r i i Danmark i Hist. tidskr. (Da)
2: 393 ff. (1841).

** T li n 1 i n: Om mantalet (1890).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 10 23:38:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1911/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free