Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sju eller åtta månaderna. Men
tillförseln är stor och agenterna i livlig
verksamhet, och när det så från krass
slavägaresynpunkt visat sig vara sund
ekonomisk beräkning att efter avslutad
säsong låta lastdjuren förgås, så
bortfaller ju varje anledning till att
onödigtvis uttänja trälarnas liv. Och på
det sättet omsättas årligen ungefär
15,000 människoliv! Dessa
tobaksplan-tageslavar äro, som nyss antytts, icke
infödingar utan mexikanska arbetare
av ursprungligen europeisk härkomst,
av vilka det stora flertalet (90 %) äro
fullt hedervärda medborgare, som
aldrig någonsin varit straffade för
brott.
Hemligheten med hanteringen i Valle
Nacional ligger till stor del i traktens
gynnsamma geografiska läge.
Planta-gerna äro förlagda till en djup
dal-sänka, tjugu mil lång och ett par mil
bred, i nordvästra hörnet av staten
Oaxaca och på båda sidor resa sig
branta, otillgängliga berg, som
omöjliggöra all tanke på flykt för den som
en gång kommit dit in.
Ursprungligen tog slaveriet gestalt
av kontrakterat arbete. Man
överenskom med de arbetare man behövde, att
de skulle stanna en viss tid på vissa
bestämda villkor. Arbetarna erhöllo
små förskott för att kunna existera den
första tiden. Men tillvaron blev för
dyster. Offren märkte snart nog. i
vilket helvete de råkat och sökte rädda sig
genom flykt, men misslyckades.
Tjänstvilliga polishänder återförde dem; till
förskottet kom nu också
anskaffningskostnaden, och arbetaren befann sig
plötsligen i en skuld till sin herre, som
det icke stod i mänsklig makt att bliva
kvitt, förrän döden infann sig som
befriaren.
Valle Nacional kunde därför inom
mycket kort tid glädja sig åt en
ryktbarhet, som vida överglänste den som
i västerlandet åtnjutes av Sibirien eller
Peter Paul. Det erbjöd under sådana
förhållanden oöverstigliga svårigheter
att på ett någorlunda anständigt sätt
rekrytera arbetarebehovet i
”döds-dalen”, som Turner betecknande nog
kallar Valle Nacional. och man fick då
ta tillflykt till andra utvägar. I
polisen och myndigheterna funno
tobaks-kungarna lätt nog lika mäktiga som
intresserade bundsförvanter, vilka
direkt åtogo sig att sörja för tillförseln
av levande arbetskraft. Mot en dusör
på 45 eller 50 dollars pr styck sände
sålunda de lokala polischeferna
häktade personer till Valle Nacional i stället
för till fängelserna, oeh det behöver
väl knappast särskilt framhållas, att
inför så goda inkomstmöjligheter
polisen skall vara synnerligen nitisk ”att
värna samhället för förbrytare”,
synnerligast som faran för efterräkningar
efter allt att döma är alldeles
utesluten.
Genom polisens direkta bemedling
erhålla slavdrivarna ungefär 10 % av
sina offer. Men också vid
förvärvandet av de övriga 9/10 kan man spåra
polisens beställsamma ’bistånd så till
vida. som myndigheterna icke röra ett
finger för att stävja den härskara av
agenter, som under de mest bedrägliga
uppgifter engagera arbetslösa
proletärer, ge dem ett förskott på 5 dollars
för att sedan skoningslöst lägga beslag
ej blott på offret själv utan också, om
det är en familjefader, hans hustru
och barn.
1 andra fall, speciellt då det gäller
värnlösa minderåriga, tillgripa dessa
skurkar det öppna rovet. Ensamt i
staden Mexico försvann under år 1908 360
gossar i åldern 6—12 år. av vilka flera
senare spårades i Valle Nacionals
slav-distrikt.
Vid tiden för Turners besök i
to-baksdistriktet utgjorde det gängse
priset för vuxna män 45 dollars, medan
kvinnor och barn taxerades till halva
denna summa. Därtill kom så en
avgift. en slags ”importtull” på 10 %
av inköpspriset, som utgår till
polischefen i staden Tuktepec, där alla
slavarna måste göra uppehåll, innan de
sändas vidare till plantagerna.
Sedan de olyckliga offren väl nått
fram till destinationsorten, väntar dem
de ohyggligaste lidanden, de svåraste
tänkbara strapatser, en arbetsdag, som
knappast lämnar rum för vila, svält,
törst, kroppsligt våld, och sist döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
