Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utveckling steg för steg eller språng
efter språng fram till den verkligt
demokratiska samhällsordningen. Den
frågan är då, hur den ekonomiska
klasskampen av modern typ inverkar
uti en sådan, demokratiskt inriktad
samhällsevolution. Inverkar den
störande eller främjande?
Uppenbarligen föreligga här frågor
av den mest invecklade art och mest
aktuella betydelse. En saklig och
noggrann prövning av dem kan
näppeligen inom något politiskt eller socialt
läger betraktas såsom överflödig.
Det är visserligen sant, att teorien
om klasskampens nödvändighet och
ofelbara förmåga att leda oss fram till
ett radikalt demokratiskt
samhällsskick utgör en av grundpelarna uti
den av Marx formulerade och ur hans
verk härledda teorien om socialismens
uppkomst ur kapitalismen, ilen en
företeelse sådan som den
antiparla-mentariska, våldsrevolutionära
syndi k a 1 i s m e n, även kallad den
”nya skolan” eller
”tingsocialismen”, ådagalägger, att den
socialistiska och demokratiska
arbetarvärlden ingalunda är enig inom sig
själv vad de mest grundläggande
demokratiska princip- och
taktikfrågorna beträffar. Och analyserar man
dessa närmare, visar det sig, att
oenigheten sträcker sig ned ända till
uppfattningen av demokratismens
innersta väsen.
Att marxismens erkända mål är full
demokrati, kan ju ingen bestrida. Men
marxismen är ytterst sparsam med
antydningar om, vad den egentligen
menar med demokrati. Marx och hans
anhängare, liksom de allra flesta
moderna politiska tänkare och praktiker,
hava till den grad levat sig in i
föreställningen, att begreppet demokrati
är självklart, att de alls icke märka,
huruledes de själva och hela världen
använda ordet demokrati i flera olika
och delvis mycket svävande samt
varandra motsägande betydelser.
Emellertid är det tydligt att Marx
lär, att samhällsmakten, genom
tilltagande klassmotsättning och
klasskamp, uti en stor omstörtningsepok
skall övergå från det nu härskande,
besittande fåtalet till det nu
undertryckta, egendomslösa flertalet samt
att detta — ”proletariatet” under
utövandet av sin ”revolutionära
diktatur” — skall avskaffa alla
klassmotsättningar och införa det klasslösa,
radikalt demokratiska samhällsskicket.
Målet är således demokrati. Men
medlet, klasskampen och proletariatets
välde, är även det demokratiskt?
Är den proletariska majoritetens
klassvälde demokratiskt, men den
besittande minoritetens klassvälde
odemokratiskt? Jag tror att de flesta
socialdemokrater skola svara ett
hastigt och obetingat ja på denna något
försåtliga, men synnerligt aktuella och
ganska djupgående fråga. Det synes
mig att man då använder ordet
demokrati i tvenne, helt olika bemärkelser
och därigenom råkar in i en ödesdiger
begreppsförvirring.
Utanför den socialistiska och
demokratiska arbetarrörelsen är
förvirringen naturligtvis ännu mycket större.
Klasskampen betraktas i regel som ett
nedrigt påhitt av sluskiga agitatorer.
Det saknas icke ens gott folk, som
föreställa sig, att t. o. ni. blotta talet om
sociala klasser, klassolikheter och
klassmotsättningar intet annat är än
ett demagogiskt frasmakeri. Då man
på detta håll bekämpar demokratin,
menar man med demokrati rätt och
slätt ”pöbelvälde” (såsom den rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
