Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alismen) huvudsakligen voro av
relativt litet omfång och enkel
byggnad, men att utvecklingen rört sig hän
mot allt större och mer k o m p 1
i-cerade former för det organiserade
ekonomiska samhällslivet. Vad vi
mena med demokratism måste sålunda
vara något, som kan känneteckna
mycket stora och mycket invecklade
ekonomiska (såväl som politiska)
organisationer. Eljest råka vi ju i den
löjliga belägenheten (som t. ex.
Michels och en del socialistiska
ungdomar), att vi vid våra moderna
verklig-hetsstudier måste göra den
smärtsamma upptäckten, att varje liten
enkel demokratisk organisation med
nödvändighet blir ”odemokratisk” i den
mån som den utvecklar sig till en
stor och komplicerad organisation.
Studera vi den sociala verkligheten i
dess utveckling från primitiva till
moderna former för det ekonomiska,
politiska, sexuella och kulturella
samlivet. finna vi förhållanden, som måste
kallas demokratiska, uti alla sociala
utvecklingsperioder. Men vi finna
också stora avvikelser mellan
demokratismens i n n e b ö r d på
samhällets olika utvecklingsstadier. En
föreställning om demokratismens sanna
väsen, som är härledd ur en enda,
äldre periods socialförhållanden, Ivan
omöjligt vara fullt tillämplig på alla
perioder, och allra minst kan den
oförändrad användas för att tolka
tillståndet i en senare och högre utvecklad
samhällsperiod — t. ex. i vår egen.
# *
Samhällsvetenskapen är ju en
sen-född vetenskap. Om vi förbigå
antikens socialteorier, som i mycket
påverkat de äldre moderna
samhällsteorierna, finna vi uti upplysningstidens
politiska filosofer de tidigaste forskare
och tänkare, som här intressera oss.
Och bland dessa är det endast Jean
Jacques Rousseau (1712—1778), som
jag har anledning att diskutera, ty det
synes mig otvivelaktigt att de ännu
gängse föreställningarna om
demokratismens väsen äro direkt eller indirekt
lånade från Rousseau.
Ilos syndikalisterna (och Michels)
är detta uppenbart fallet. Och det
gäller i själva verket även de
socialistiska och borgerliga demokraterna
över huvud. Detta har sin klara
historiska grund. Rousseau är i sitt verk
”Om samhällsavtalet” (Du
eon-trat social o u p r i n e i p e s du
dr oi t politique, 1762)
upphovsmannen till det demokratibegrepp, som
vi återfinna uti de tvenne största
följande demokratiska världshändelsernas
grundläggande aktstycken — cl. v. s.
uti den nordamerikanska
oavhängig-hetsförklaringen (Declaration of
independence, 1776) och i den
franska revolutionens fri hetsprogram
(Declaration des d r o i t s de
1 ’ h o m m e et du c i t o y e n, 1789).
Det lönar sig att kasta en blick på
dessa, den moderna politiska
demokratismens tvenne minnesrika urkunder.
Delvis är själva ordalydelsen av
största intresse för den, som vill förstå,
hur det är möjligt, att vi i vår egen
tid allmänt tillämpa en föreställning
om demokratismen, som till stor del
ieke är förenlig med verkligheten oeh
därför kanske låter denna förefalla
mera ”odemokratisk” än den i själva
verket är. Enligt tröghetens välkända
lag ha vi nämligen (och icke minst de
yngsta, ”radikalaste” och
”revolutionäraste” bland oss) fortsatt att idissla
tankarna från 1762, 1776 och 1789,
ehuru den sociala verklighet, som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
