Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag liar tillåtit mig att genom
spärrad stil framhålla några huvuddrag i
detta Rousseaus yttrande, som jag
anser ännu i dag vara av den mest
grundläggande betydelse för all diskussion
om frågan, vad som kan och vad som
icke kan betraktas som demokrati.
Med snillets hart när ofelbara
träffsäkerhet har Rousseau även denna
gång lagt handen på problemets
innersta kärna. Folkets totala
massa kan i e k e regera. Att
regera är att ständigt vara samlad i
”konselj” och att sakligt rådpläga,
man och man emellan, utan
tillbakasät-tande av någon deltagare.. Folkets
totala massa kan icke dagligen vara
samlad i regeringskonselj. Folkets totala
massa kan icke rådpläga man och man
emellan, utan tillbakasättande av
någon. Varför ieke? Därför att folkets
stora flertal har a ndra ytterst
maktpåliggande och alldeles ouppskjutbara
dagliga arbetsuppgifter. Och därför
att folket som ett helt är en för
stor människomassa för att en
intim, följdriktig, saklig, resultatrik
rådplägning över invecklade och
svårfatt-liga sociala företeelser skall bliva
möjlig.
Om vi med ordet d e m o k r a t i
mena ingenting annat än den
regeringsform eller det styrelsesätt, enligt
vilket hela folket o m e d e 1 b a r t
besörjer det egentliga regerings- eller
styrelsearbetet i stat och kommun, i
parti och fackförening, i
kooperativförening och aktiebolag o. s. v. — då
år demokrati en fullständig praktisk
omöjlighet, uto m när det är fråga
om att regera eller styra s å s m å
grupper, att dessa totaliter icke ha
fler medlemmar än en normalt stor
rådplägande eller regerande
församling faktiskt brukar ha. Ett parlament
har ej mer än några hundra
medlemmar. En ministerkonselj har vanligen
högst ett eller två dussin medlemmar.
Vad därutöver är omöjliggör ett
fruktbringande lagstiftnings- och
regerings-arbete — åtminstone då detta är av
den komplicerade moderjaa arten.
Rousseau diskuterade på det
anförda stället enbart det politiska
re-geringsproblemet. Att folkmassan (i
en av 1700-talets stater var för stor
att kunna omedelbart besörja
rege-ringsarbetet syntes honom en självklar
sak. De antika demokratierna voro
slavstater med enkla sociala
förhållanden och helt få fria och myndiga
medborgare ; och dessa senare voro
dessutom, tack vare slaveriet, nästan
ar-betsfria. Därför kunde de dagligen
vara samlade på torget för att regera.
Men det blev doek en regering med
egendomliga, delvis mycket
tvivelaktiga drag. Oeh i en modern
arbetsdelnings- och storindustristat med
dussintals miljoner fria invånare är
experimentet med o m e d e 1 b a r
rege-ringsdemoTcratism icke ens tänkbart.
Om vi vilja bibehålla termen
”demokrati” såsom en i vårt sociala liv
och i vår sociala vetenskap brukbar
(d. v. s. med förnuftig mening
utrustad) term, måste vi således avstå
från att använda den såsom Rousseau
använder den — d. v. s. om
regerings-eller styrelseformen inom sociala
grupper med stora massor av
medborgare eller medlemmar samt med
mycket invecklade
organisationsförhållan-den och med personliga
arbetsförhållanden, som nästan helt taga de
enskilda medborgarnas tid och krafter
i anspråk.
Vad Rousseau kallar för
”folksuveräniteten” är det. enda frän honom lå-
Tiden n:r 10, 1911
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
