Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ieke är fallet känner ingen sig manad
att betala för förmånen av tillträde
till de bästa. Detta blir emellertid
fallet så snart samhället får mera stadga,
så snart gränslinjer uppdragas oeh
den enskilde, med ignorerande av
andras rätt, lägger beslag på de bästa
styckena. Då inträder förmågan att
upptaga tillträdespengar. jordränta,
och även viljan att betala. Denna
förmåga att uppkräva jordränta följer i
det kommersielliserade samhället de
jordbehövandes vilja oeh förmåga att
betala så.nära som på något sätt
möjligt.
Ar jordtillgången starkt begränsad
såsom på landsbygden genom stora
bo-lags- och adelsegendomar, eller såsom
i Stockholm, bl. a. genom kommunens
egen ”framsynta”
jordmonopolise-ring, så bli de jordbehövande ett
formligt byte för jordägarnas utpressning.
Och med de jordbehövande bör ju
rätteligen förstås alla och envar, den
som är inneboende hos en trångbodd
arbetarefamilj, vilken hyr av en
person, som å sin sida hyr av ägaren, lika
väl som den, vilken föredrar att själv
köpa jord för brukningsändamål.
Dessa konstlade, av en bristfällig
lagstiftning möjliggjorda,
monopol-och spekulationselement i jordräntan
måste bringas att försvinna, och det
sker genom en grundlig
jordvär-dea vgift. Men i övrigt gäller om
den ekonomiska jordräntan vad Lange
säger, att ”jorden får värde endast i
den mån vi göra oss den underdånig.
Men detta vill å andra sidan säga”,
tillägger han. ”att jord värdet
föranle-des av samhällsbildningen och
samarbetet ; ty detta är ju grundvillkoret
för vårt herravälde över naturen.
Jordräntan är sålunda egentligen icke
betalning för naturens krafter
utan för den hjälp, som samhället
ger den enskilde i fruktbargörandet
av lians arbete”.
Jordräntan är ieke något resultat
av den enskildes arbete; den utgör
endast rätt till andel i det samfällda ar-
betets resultat. Den är ieke, som C.
framhåller, skapad ’av arbetet endast
i arbetsområdets utkantsrayon, utan
av det samfällda arbetet inom
hela marknads- eller bytesområdet.
Kan någon inbilla sig att det är
befolkningen i Stockholms Utkanter
ensam. som är upphov till
jordvärdeskillnaden där och på Gustaf Adolfs
torg, en skillnad som representerar
flera hundra kronor per k v adra
t-m et er! Tydligt är att det är allas,
närvaro och samfällda verksamhet
som ligger bakom de höga jordvärdena
därinne. Vore det så. att det är
od-lingsgränsens arbetare som allena
framkalla jordräntan i centrum, så
tillhörde ju denna, rättvisligen dem.
Men när det tvärtom kan påvisas, att
alla ha andel i dessa värdens närvaro,
så följer, att de också rätteligen
tillhöra oss alla.
Privat jordäganderätt versus
privat jordräntebesittning.
Henry George hävdar riktigt nog
orättmätigheten av privat
jordäganderätt. som Carleson framhåller. Men
denna orättvisa upphör, enligt Georges
uppfattning, i samma stund jorden
blir avgiftspliktig i förhållande till
sitt samhälleliga värde; i samma
stund alltså, som alla få lika andel i
jordvärdena. Då upphör, enligt
George, den privata jordäganderätten
att vara samhällsskadlig ocli då
förverkligas. åtminstone i huvudsak,
arbetets rätt till sina egna produkter.
Det är förvånande att en man som
Carleson kan reservera sig häremot
oeh ta den privata
jordränteutsugnin-gen i försvar. Han har visserligen
rätt att fordra ”en relativ
äganderätt” till den jord. som han väl
brukar. men har denna jord något
;.:am-hälligt värde, så uppfylles hans
plikter gentemot samhället först när han
utgör en häremot svarande avgift.
För att visa att det är arbetet som
är grunden för jordräntan och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
