Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att erhålla nya förvärv, varpä exempel
anföras från Siarn. Xordafrika, Persien m. fl.
länder. Detta skola de tyska arbetarna ge
akt på. Först då kan det bedömas, om det
verkligen är Tyskland, som är den odräglige
fredsstöraren.
Vad kan den tyska socialdemokratin göra
till skydd för de tyska intressena? Anlita
Las-salles medel: uttala vad som är.
Uttala, att Tyskland för sin starka och snabbt
växande befolknings skull, för sin framtid
och sin otvivelaktiga ansvarighet för
kommande generationers väl, icke kan finna sig
i det engel sk-frarisk-rys ka
landfördelnings-syndikatét. Ty den engelska — och
sannolikt även den franska — regeringen räknar
säkerligen med att den starka tyska
arbetarerörelsen till följe sin principiella
oppositionsställning skall förvandla varje anspråk
från den tyska regeringen till en
betydelselös gest. Räknade den engelska regeringen
icke därmed vore dess hållning mot
Tyskland en obegriplig oeh oförsvarlig
förblandning.
Men har den tyska socialdemokratin klart
oek otvetydigt uttalat hur saken, är, då står
vägen öppen att uppnå samförstånd med de
utländska broderpartierna om
rättsgrundsatser vid den koloniala uppdelningen. Den kan
då med övertygelsens hela kraft framhålla
anför Internationalen nödvändigheten av alla
intresserade parters likaberättigande i de
ko-lohiala inflytelsesfärerna. Kort sagt: även
på detta område blir det möjligt att övergå
från enbar negation oeh opposition till
skapande arbete.
Därmed vore oändligt mycket gjort för de
tyska intressenas skydd i utlandet. För
självständiga utvecklingsbara stater vilja vi
lika litet föreskriva (leras ekonomiska
politik som vi själva vilja ta order utifrån.
Men länder, som icke av egen kraft kunna
komma till fullmåliga ekonomiska ocli
kulturella prestationer, de höra, i kraft av den
högre kulturens oeh mestadels även det
större människoantalets rätt, under deras
för-mynderskap, som behöva utländska
näringsmedel oeh råämnen oeh som äro i stånd att
väckä de slumrande produktionskrafterna.
Från denna för Europas utveckling faktiskt
oumbärliga rättsgrundsats skola de
intresserade staterna med god vilja kunna komma
till fredlig överenskommelse 0111 skäliga
medgivanden åt varandra. Men den tyska
regeringen måste vid detta tillfälle förstå
att man dansar dåligt på vulkaner, att den
har ett välrågat mått av skuld i den inre
politiska tillspetsning, som måste försvåra
varje aktion utåt, även 0111 en sådan är
berättigad och i längden kanske oundviklig.
* *
s;
Så långt Hildebrand. En betydligt
olika uppfattning är det som
framfö-res i Neue Z e i t, där Rudolf
Hilferding skriver i n:r 49 0111
”Partidagen och u t rike s p
o-litiken”.
Hilferding erinrar först 0111 att, hur
betydelsefull den parlamentariska aktionen
numera än är, så träffas dock de viktigaste
avgöranden över folkens öden icke blott i
parlamenten. De tyska, franska oeh
engelska parlamenten lia ferier, ocli ett litet
antal ledande ministrar håller avgörandet av
sina nationers livsfrågor i sina händer utan
kontroll. Så snart en appell till våldets
11I-tima ratio ifrågasattes, ersättes
författningens representativa inrättningar av
rege-ringsutskottets — de härskande klassernas
utskott — diktatur.
För andra gången får det tyska
proletariatet en sådan erinran. Även förra gången var
det en partidag i Jena, som hade att göra
lärdomen fruktbärande för den proletariska
politiken. Det var då för sex år sedan den
ryska revolutionen stod på sin höjdpunkt.
Den ryska revolutionen fulländade för
tsarrikets yttre maktställning vad det
japanska nederlaget hade påbörjat.
Statsmakten hade nätt och jämt den styrka, som
behövdes för att värja sig mot den inre
fienden, men då endast med prisgivande av den
yttre maktställningen. För den europeiska
politiken betydde detta störtande av
Rysslands makt en avgörande vändpunkt.
Imperialismens nya tidevarv förkunnar
sitt inträde med de japansk-kinesiska ocli
spansk-amerikanska krigen, båda
karaktäristiskt nog öppnade av de yngsta
kapitalistiska makterna med den stormigaste
ekonomiska utvecklingen. Deras seger bringar
dem i ett motsatsförhållande, som bär på
frön till kommande förvecklingar.
I sitt andra stadium driver den
imperialistiska politiken de europeiska staterna till
angrepp. England för sitt boerkrig. Kinas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
