Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av en annan, högst anmärkningsvärd
sak. Det rent principiella motståndet
mot varje form av samregering har
varit ytterst svagt betonat. Så vitt
jag kunnat se, medgiva alla
möjligheten av undantagsfall, t. o. m. icke
alltför otänkbara. Och förvånande liten
roll liar t. ex. republikanismen spelat i
den diskussion, som dock alla vetat
gälla monarkisk regeringsbildning. I
det hela taget förefalla
ministersocialismens aktier stå snarare högre än
lägre i kurs i närvarande stund,
kanske t. o. m. något högre än de boi’de.
Före realgransjuiingen borde enighet
nås om den måttstock, varmed
ministersocialismen skall mätas. Det
framgår av det föregående, att två
möjligheter föreligga: partinyttan och
samhällsnyttan. Både skäl och
mot-skäl röra sig med dem bägge, men det
har anmärkts, att anhängarna
övervägande tänkt på fördelarna för
samhället, under det att motståndarna
huvudsakligen sett på partiets bästa. För en
övertygad socialdemokrat är denna
skiljegräns konstlad. Ty från sådan
utgångspunkt är socialismens
realiserande i högsta grad samhällsnyttig.
Försåvitt partiet arbetar i denna
riktning, sammanfaller därför
partiintresse och samhällsintresse. Det borde
därför komma på ett ut, om man
anlägger den ena eller andra
synpunkten.
Låt oss till en början undersöka den
förmenta skyldigheten för vårt parti
att delta i regeringsmakten, då tillfälle
erbjudes. Den urgeras ur två
synpunkter.
Den är en konsekvens, heter det,
av vår parlamentariska taktik. So-
cialdemokratin intränger på alla
områden av det politiska livet.
I riksdagen, i utskott och
kommittéer sitta dess representanter.
Varför icke i regeringen? Vilja vi ha
parlamentarisk makt, måste vi också
dela regeringsansvaret, har det
undervisande hetat från liberalt håll, och
undervisningen synes icke ha varit
resultatlös att döma av vissa
socialdemokraters uttalanden. Man får vara
tacksam för att det i ett obevakat
ögonblick, då ordet icke dolde tanken,
sagts ut vad saken innebär. Det är
”gisslan” liberalerna begärt. För vad?
Uppenbarligen icke för
socialdemokratisk lojalitet mot socialdemokratiska
krav. Så länge liberal politik går i
samma riktning som vår, b e h ö v e s
ingen gisslan. Behovet inträder först,
då en liberal regering vill gå åt a
n-n a t håll. Gisslan får sin praktiska
betydelse först då liberala och
socialistiska krav skilja sig från varandra.
Kravet ”ingen makt utan motsvarande
ansvar” innebär alltså, att man från
liberalt håll begär, att
socialdemokraterna skola bära ansvaret för
liberala gärningar.
Talet om att ”ta konsekvenserna av
den parlamentariska taktiken” är i
detta fall ytterligt missvisande. Skola
konsekvenserna tas på det sättet, böra
vi tydligen ha en efter proportionella
grunder sammansatt
höger-liberal-so-cialdemokratisk regering. Det är så
riksdag, utskott och kommittéer äro
sammansatta, och vill man på
socialdemokratins deltagande däri bygga
konsekvenser i fråga om
regeringsbildning, så blir konsekvensen samregering
mellan alla partier. Slutsatsens
orimlighet är ju klar och avslöjar ett fel i
resonemanget: regeringsmak-
tens utövande är av v ä s e n t-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
