Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsättas skola sam regera?
I så fall förefaller samregeringen
omöjlig. Samregering kräver
samförstånd i det väsentliga.
Nu behöver det väl icke bli föremål
för diskussion, att liberalism och
socialdemokrati äro två självständiga
partier, skilda åt icke blott i fråga om
graden av reformintresse utan även till
arten av sin grundåskådning. * Denna
skillnad i grundåskådning är det, som
borttar det realpolitiska underlaget
för ministersocialismen, enär den
omöjliggör regeringens enhetlighet. Så
länge högerpolitik, liberal politik och
socialdemokratisk politik verkligen
äro skilda saker, bör väl också
självfallet högerpolitiken framföras av
högermän och liberal politik av liberaler,
medan socialdemokraternas tid först
är inne, då landet har uttalat sig för en
socialdemokratisk politik.
Men, invändes det, det finnes ju g
e-mens a m m a punkter i liberalernas
och socialdemokraternas program, och
det skulle vara på dem
samregerings-programmet vore att bygga. Härtill
är först att anmärka, att divergensen
mellan de bägge partierna just nu
framträder mindre skarp än den är,
emedan betydande
meningsskiljaktigheter äro för tillfället dolda bakom
liberalernas många utredningskrav.
Men frånsett detta skulle ju utan
tvivel detta samlande program komma att
innehålla just de liberala krav,
som även socialdemokratin anser böra
* Om man liävdar, att skillnaden mellan
liberalismen och socialdemokratins s. k.
höger-flygel är i grunden tämligen ringa, så
skänker man därmed ministersocialismen det
reella underlag, den eljest skulle sakna. Att
samtidigt bekämpa ministersocialismen
och bestrida tillvaron av en skarp gräns
mellan liberalism å ena sidan oeh
socialdemokratins alla skiftningar å den andra är,
förefaller det åtminstone mig, en inkonsekvens.
genomföras. Äro socialdemokrater
nödvändiga i regeringen för att tillse,
att liberalernas politik blir liberal?
Om valmännen givit socialdemokratin
sina röster, så har det varit för annat
ändamål än att stödja en politik inom
det liberala programmets ram. Det
är naturligtvis det som skiljer oss
från liberalerna, som varit det
bestämmande för våra valmän. Det skulle då
vara att svika de socialdemokratiska
valmännens förtroende, om
riksdags-fraktionen avstode från att hävda de
krav, där vi stå i motsättning till
liberalismen. Men just detta skulle
samregeringen kräva, om den skulle kunna
överleva ens den första riksdagen.
Det hjälper föga, att
ministersocialismens anhängare tala om partiets
blivande maktlöshet och om att
liknande tillfälle sent torde bjudas. Det förra
bestrides, det senare behöver ieke vara
någon olycka. Vi ha ingen sådan
period av maktlöshet bakom oss, varför
skulle vi ha en sådan framför oss, nu
då partiet nära fördubblat sin
representation? Man gör klokt i att icke
förbise vad erfarenheten lärt: att
”även den indirekta maktutövningen
är fruktansvärd” (Lindhagen). Den
närmare utläggningen av den
nuvarande situationens enastående
gynnsamma beskaffenhet går, som vi sett.
ut på att högern och liberalerna
kanske aldrig vidare komma att stå i så
skarp opposition. Men o m så är
förhållandet — vilket ju är mycket väl
tänkbart — så måste det väl bero på
kommande förskjutningar inom v a
1-manskåre n. en konsolidering av
alla borgerliga intressen i motsats mot
socialdemokratin. Menar man
verkligen att kunna förhindra det genom
samregering, att dessa borgerliga i
n-tressen icke skulle finna sitt poli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
