Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke såsom självändamål, utan lielt och
hållet med det allmänna bästa
såsom mål. Demokratin är den sociala
maktfördelning, som gör alla
ansvariga för den maktutövning, som berör
allmänt väl, samt ger alla makt att
övervaka och ingripa i maktens
förvaltning, utan annan begränsning än
det allmänna bästa kräver.
Uti mycket små och enkla
samhällsförhållanden måste den fullt
genomförda demokratin innebära alla
myndiga medborgares omedelbara
personliga deltagande uti maktens
praktiska utövande (regerings- och
förvaltningsarbetet). Då medborgarna ej
äro för talrika eller för starkt
upptagna av andra sociala funktioner,
föreligger intet skäl, varför de icke alla
skulle deltaga i regerings- och
förvaltningsarbetet. De hava, enligt
demokratismens princip, alla lika rätt
härtill, och de hava alla, enligt
antagandet, i yttre måtto lika
möjligheter.
Men vi få här icke förbise den
fundamentala sanningen, att de icke
alla i inre måtto besitta samma
möjligheter. Icke ens i de primitivaste
social- och kulturförhållanden äro
individerna varandra så lika uti
begåvning. att det vore för hela samhället
gagneligt att de faktiskt utövade
alldeles lika stort inflytande på de
offentliga angelägenheterna.
Även uti den på en gång enklaste
och fullkomligaste demokrati, som
låter tänka sig — då antals- och
arbetsförhållandena inom samhället äro
möjligast gynnsamma för demokratismens
fulla genomförande utan
representa-tivsystem —• måste det finnas faktiska,
på skiljaktigheter i de personliga
begåvningarna grundade olikheter
xiti medborgarnas inflytande på den
organiserade, offentliga
maktutövningen inom samhället.
Jag vill här med allt eftertryck
vända mig mot en grundfalsk, men allt
sedan 1700-talets upplysningsfilosofi
mycket vanlig uppfattning av
demokratismen. Enligt denna betraktas
allas lika maktutövning inom
samhället såsom självändamål — med
förbiseende av att varje särskild art
av social verksamhet, hur allmän den
än bör vara, måste behandlas såsom
allenast ett medel för uppnåendet av
största mått av allmänt väl.
Dessutom förbises att människorna äro
genom sina avvikande medfödda anlag
olika dugliga att genom social
maktutövning främja allmänt väl.
Det har sedan den stora franska
revolutionens dagar funnits och även i
våra dagar (anarkister, syndikalister,
ungsocialister och en del
ungsocialdemokrater) existerar en
demokratismteori, vars undermedvetna eller klart
uttalade grundtankar äro, att allas
lika deltagande i den sociala
maktutövningen är det första och sista,
högsta och främsta sociala
organisations-kravet, som icke i någon mån får
modifieras av något annat socialt krav,
samt att alla äro lika dugliga för
social maktutövning. Om detta vore
den enda verkliga demokratismen,
skulle denna vara alldeles detsamma
som anarkism. Det är också
betecknande, att anarkister oeh syndikalister
rikta sina våldsammaste angrepp just
mot demokraismen — då de
finna att denna dock ä r något helt
annat än vad de själva åstunda.
Demokratismen är icke liktydig med
uppfattningen, att den enda rätta
samhällsordningen är den, uti vilken
ingen behöver låta sina
levnadsförhållanden påverkas av främmande, ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
