Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom osympatiska viljeyttringar.
Sådan principiell självrådighet vore
anarkism — organisationslöshet,
negation av det ordnade samhällslivet
såsom sådant. Detta är oskiljaktigt från
tvånget för vissa viljeriktningar att
temporärt eller varaktigt giva vika
för andra. Frågan, vilka
viljeriktningar som skola vika och vilka som
skola härska, kan avgöras endast
genom uppställandet av idealer för
allmänt väl oeh hänsynstagande till
dessa. Svårigheten med uppställandet
av dessa sociala idealer kunna vi icke
undandraga oss —■ allra minst genom
att proklamera allas rätt att leva efter
eget godtycke och genom att ersätta
allmänviljan med ett kaos av allas
kamp mot alla.
Ett sådant socialt kaos finna vi
emellertid bland anarkister,
syndika-lister och ungsocialister; och vi måste
obetingat ge dem rätt uti, att deras
sociala tro och demokratismen icke
ha mycket gemensamt. Intet kan
bättre vittna om att. man i grunden
ej vet vad demokratism är, än att man,
driven av ett honett begär att vara
”radikal” eller att stå möjligast långt
åt ”vänster”, gör medgivanden åt de
specifikt
syndikalistiskt-ungsociali-stiskt-anarkistiska kraven på social
frihet oeh social j ä m 1 i k h e t.
Icke ens i den allra minsta och
enklaste demokrati är det d e m
o-k r a t i s k t, att den dumme eller
virrige utövar lika mycket makt som den
intelligente, eller den trångt egoistiske
lika mycket som den socialt sinnade
eller den oerfarne lika mycket som
den erfarne. En åtskillnad
mellan de enskildes praktiska inflytande
inställer sig och bör inställa sig även
i små och enkla demokratier, ehuru
formellt alla äro lika delaktiga i
makt-funktionernas utövande.
Då medborgarmassorna bli för stora
att själva direkt kunna besörja
regeringen och förvaltningsarbetet, uppstår
emellertid först på allvar den stora
frågan, hur de skola få detta utfört,
utan att förlora sin
delaktighet i och kontroll över den
politiska och ekonomiska
maktutövning, som består just uti själva
regerings- och förvaltningsarbetet.
Det blir nu oundvikligt, att ett relativt
fåtal medborgare utses för att
förrätta detta maktpåliggande arbete.
Förvaltningspersonalen .
(ämbetsmännen) får det utförande
arbetet på sin lott — d. v. s. har att
dagligen besörja allt det arbete, som är
nödvändigt för de offentliga
angelägenheternas ”expediering”, särskilt för
tillsynen att lagar och förordningar noga
efterlevas och för skötseln av statens
och kommunernas ekonomiska och
kulturella företag. En hög
fackskicklighet är uppenbarligen av nöden här.
Fast anställda specialister behövas.
Men de måste icke blott kommenderas
i sitt arbete, utan även kontrolleras.
Demokratin måste lösa problemet att
få sitt ”byrå ”-arbete utfört
fackskiek-ligt, ekonomiskt och utan
(”byråkratiskt”) maktmissbruk eller maktrov.
•Då folket som ett helt icke kan
omedelbart utöva sitt husbondevälde eller
sin arbetsgivaremyndighet över
förvaltningspersonalen, måste ombud
utses för detta ändamål — ombud med
regeringsfullmakt, ministrar och, som
hittills skett, vid sidan av dem en
re-gent eller statschef (”republikens
president”). Dessa statsarbetets
organisatörer, ledare och kontrollörer måste
i sin ordning ledas och kontrolleras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
