Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han fortsätter sin tankegång oeli
undrar : om nu förhållandena äro sådana,
vilka äro orsakerna till dem? Är
mänskligheten så lågt på fallrepet, att
en reaktion ej är utförbar? Eller har
det alltid varit den enes lott att tjäna,
den andres att härska? Han griper dä
till en utväg, som han tror skall hjälpa
honom till målet och blir härutinnan
en föregångare till Rousseau. (Det är
f. ö. ganska egendomligt att finna La
Boétie som dubbelprototypen för
Rousseau ocli Montesquieu, under det
att Montaigne är Voltaires.* Något
direkt inflytande kan La Jioétie ej ha
utövat på de förstnämnda, då hans
protestskrift av Montaigne ansågs alltför
farlig för att publiceras genast och
separat. Efter La Boéties död utkom
den som tillägg till Montaignes Essays,
men förblev obemärkt och ringaktad
såsom ett oöverlagt ungdomsalster utan
litterärt eller etiskt värde.) Han
uppställer nämligen tesen 0111
naturtillståndet såsom endast gott och
’välgörande, en uppfostran i naturen skall
göra karaktären dygdi g. Låter ej
detta fullständigt Rousseauanskt:
Premieréjnent, eela est, comme ie erois, hors
de nostre doubte, que, si nous vivions
avee-qires les droicts qne nature nous a donnez et
les en.seignements qu’elle nous apprend
att betjäna den minsta slyna. Skall detta
kallas fegliet? Nu finns naturligtvis i varje
last en gräns över vilken man ej kan gå: två
kunna frukta en, ja, til] oeh med tio kunna
det, men om tusen, millioner, tusentals städer
ej försvara sig mot en, det är inte feghet, så
fint kan man ej kalla det, lika litet som
tap-perliet ej är att en söker storma ett fäste,
anfalla en här eller erövra ett kungarike.
Vilken vid underlighet till last
är d å -d e 11 a, som ej förtjänar ens
n a m 11 av feghet? Som ej finner
ett tillräckligt hemskt namn,
som naturen förnekar att ha s k
:i-pat och som tungan vägrar
uttala.”
* Ett annat egendomligt faktum, som
förtjänar att framdras, är, att Montesquieu
några hundra år senare beklädde samma
syssla som La Boétie, d. v. s. Conseiller au,
parlement i Bordeaux.
nous serions naturellement obeissants aux
parents, subieets ä la raison et serfs de
per-sonne. *
Även 0111 bortresoneras kan naturens
välgörande inverkan, tillägger han,
står dock ett fast: Naturen gör aldrig
sina barn orätt, ergo äro tyranni och
despotism av ondo. Ty naturen är ju
livets bibel, och vad lagen säger, är
fast och orubbligt. Har nu det
ursprungliga tillståndet varit allas likhet,
huru kan då ett sådant förhatligt
styrelsesätt ha uppstått"] La Boétie menar
sig lösa frågan på det viset, att en
omtyckt och älskad medborgare har fått
sin makt och välmåga ökad av vänner,
och att han, sedan han nått en viss
kulmen, anfäktas av högmod och
vinningslystnad för att slutligen hamna i rent
envälde. Att de forna vännerna och
stammarna förbliva denne trogna är ju
mindre underligt, men då
efterträdaren, till vilken ingen står i
tacksamhetsskuld, fortgår i faderns fotspår,
varför revoltera ej undersåtarna!
Svaret blir: Vanan. Vanan vid en
despo-tisk styrelseform, okunskapen om ett
bättre förflutet, censur och
tvångsmedel kvarhålla individen i den
förnedrande träldomen, och regenterna söka
med all makt vidhålla status quo. Nu
börjar en lång rad av exempel från
antiken, varav renässanslitteraturen
överflödar.
De tre slags tyranner eller usla
furstar, som han så klassificerar, äro :
val-regenten, inkräktaren och
arv-regen-ten. Inkräktarens våldsregemente är
ju för väl känt för att här behöva
huggas ned på och de, som genom arv fått
kronan, äro knappast en bit bättre.
Uppfödda bland bugande hovmän,
med tyranni i blodet, röja de snart
sina dåliga sidor för undersåtarna.
Om dem, som väljas till furstar, yttrar
han. att de borde vara ädelmodiga ocli
rättsinnade och tålda av folket, men
* Att börja med torde det vara utom allt
tvivel, att om vi levde med de rättigheter
naturen givit oss oeli de upplysningar den
gett. oss, vi skulle av naturen lyda föräldrar,
underkasta oss förnuftet oeh vara ingens
slavar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
