Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilka egenskaper skall raskulturen sträva
att framalstra? Med tillfredsställelse finner
%
man författaren starkt reagera mot den
muskel kult, som mångenstädes föres till
(orgs under raskulturens skylt. Den rent
kroppsliga anpassningen betraktar Saleeby
som i huvudsak avslutad. De fysiska
egenskaperna skola värdesättas endast som
underlag och tjänare åt de psykiska, ”med
andra ord den kroppskultur, som äger något
värde, är nerv kulturen”. Förträffligt
gyelc-lar han med dem, som säga, att musklerna
böra väl utvecklas, eftersom de finnas till,
och att ingen enda bör försummas. Det
löjligaste och ödesdigraste exemplet på
denna ”bedrövliga sammanblandning av
livsvärdet hos människans andliga jag och hennes
muskler” finner han på exercisfältet.
Av stort intresse äro de kapitel, där
författaren granskar växelverkningarna mellan
ärvtlighet och miljö, varunder särskilt
upp-fostringsproblemet skärskådas ur
’rasbiologisk synpunkt. För den samverkan mellan
ärvda anlag oeh påverkan från omgivningen,
som bestämmer människans beskaffenhet,
finner han en lyckad formel, då han liknar
densamma icke vid en addition utan vid en
multiplikation av de bägge grundfaktorerna.
Bur stora äu anlagen mä vara, om miljöns
verkan är lika med noll, sä blir också
resultatet noll. Och omvänt, hur myeket som än
göres av miljön, så blir det noll till resultat,
om ärftliglietsfaktorn är noll. Härmed
begränsas uppfostrans uppgift till att locka
fram och utveckla de anlag, som arvet
överfört till den nya människoplantan. ”Om
barnets , själ liknas vid en kappsäck, så är
uppfostran icke att packa kappsäcken utan
att packa upp den”, en uppfattning som ju
alldeles vänder upp och ned på den gamla
föreställningen om barnets själ som en
”ta-bula rasa”, en tom tavla. Teoretiskt vidhåller
väl ingen numera en sådan mening, som
förnekar alla ärvtlighetsfakta, men nog
förefaller det som 0111 den pedagogiska praktiken
ännu väl myeket liar den gamla Lockeska
satsen som sin tysta förutsättning. Saleeby
har också många bittra ord att säga om den
uppfostran, som best&s i skolorna. Ur hans
framställning må följande
temperaments-fulla lilla stycke anföras 0111 ”det
nuvarande systemet som i kortliet kan betecknas
såsom en undervisning medelst fullproppning
och användande av kräkmedel”.
’ ’Det är som 0111 man proppade en barnmage
full med stenkulor, kolbitar och ,andra
osmältbara ämnen — ju värdelösare
materialet är, dess större-är likheten — oeh gåve
sedan ett kräkmedel, varvid det goda
resul-.tatet bedömdes efter fullständigheten med
vilket allt kom tillbaka, i synnerhet om det
kom tillbaka ”osmält” som" doktorerna
säga. På samma sätt fylla vi barnets
andliga mage, dess minne, med en mängd döda
■historiefakta och dylikt, ge sedan ett
häftigt verkande kräkmedel som kallas examen
(och som i likhet med andra kräkmedel
verkar i hög grad deprimerande) och beräkna
vår framgång efter antalet uppgifter barnet,
med respekt till sägandes, kräks upp. Oeh
äro vi så beskaffade som människor i
allmänhet, känna vi oss mest belåtna, om
uppgifterna komma upp osmälta utan spår av
någon själens matsmältningsförmåga. Vi
kalla detta att träna minnet.’’
Av särskilt intresse för en socialistisk
läsekrets äro de strödda uttalanden 0111
socialismen, som förekomma 1 arbetet. De röja
både en viss frihet från borgerliga fördomar
mot socialismen oeh en uppenbart
ofullständig kännedom 0111 densamma. Ren
okunnighet måste det vara, som förleder
författaren att plumpa till en mening som denna:
”Låt förhållandena ändras, så att konsten
att vegetera bättre överensstämmer med
dessa än mod oeh mannakraft — såsom i
en fullt kollektivistisk stat — och det som
är högt skall duka under långt före det som
vi kalla lågt.” Varför skulle ”konsten att
vegetera-” bättre överensstämma med
förhållandena i en kollektivistisk stat, byggd på
allas arbete med lika rätt till arbetets
frukter, än t. ex. med privat kapitalistiska
förhållanden, som faktiskt tillåta en mängd sociala
parasiter att vegetera, medan andra arbeta
åt dem?
Betydelsefullare än denna okunnighetens
lapsus är hans uttalande, att ”eugenikern
kan vara eller icke vara socialist, men 0111
han är det, så svär han åtminstone icke på
det som såvitt jag förstår utgör förnämsta
dogmen i den socialistiska trosläran,
nämligen att allt ont är av ekonomiskt ursprung;
han vet, att mycket ont kan till sitt
ursprung hänföras till groddplasmat.”
I denna tillspetsade formulering ■— allt
ont av ekonomiskt ursprung — är ju
teckningen missvisande, men det kan ieke för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
