Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga éj är giltig ocli inte behöver
efterlevas av arbetaren, ilen inom
industrin står det i regel arbetsgivaren
fritt att uppsäga på vilka skäl lian
vill oeh med kort frist, där
ej-kollektivavtal finnes, som stadgar särskilda
inskränkningar.
I alla händelser bör man emellertid
hålla fast vid. att det i prop.
föreslagna skyddet torde finnas redan nu.
Enligt allmänna grundsatser är helt visst
en arbetares utfästelse att ej tillhöra
organisationen rättsligt o g i
1-t i g. Den uppfattningen har
exempelvis förfäktats för den oss
närstående finska rättens del av den ansedde
juristen, prof. Chydenius, som icke
kan misstänkas för allmän partiskhet
till arbetarnas förmån*
Dock är det, såsom nyss antyddes,
inte tillräckligt att ”tro- och
heders-förbindelserna” oeh närstående
utfästelser bli rättsligt ogiltiga.
Brytandet mot desamma liar i regel
ändock till faktisk följd, att
vederbörande arbetare avskedas, låt vara med
uppsägningstid. Rättsgrundsatsen 0111
varje medborgares rätt att tillhöra
vilken förening som helst måste
omgärdas med något slags
straffsanktion. I finska lagberedningens
förslag till lag 0111 arbetsavtal liar också
stadgats:
”Om arbetsgivare eller hans
ställföreträdare förbjuder arbetare att
tillhöra eller ansluta sig till lagligen
tilllåten förening eller om arbetare
försöker på samma sätt förgripa sig på
arbetsgivarens föreningsrätt, straffas
den som därtill gör sig skyldig med
böter, högst femhundra mark.
Överenskommelse, genom vilken
vederbörande förbundit sig att ieke
tillhöra. förening, vare ogiltig.”
* Titlskr. utf;’. av Jur. För. i Finland, årg.
Ofi, s. 292.
Ett dylikt bötesstraff ifrågasattes
aldrig i den svenska prop.
Justitieministern förklarade tvärtom i
motiven. att arbetsgivare eller arbetare
mycket väl kunde häva avtalet på den
grund, att motparten tillhörde eller
efter avtalsslutandet inträtt i viss
förening, med vilken den förre ej ville
ha att skaffa! Någon inskränkning 1
en sådan rätt ville han med full avsikt
ej göra. Det är också känt, med vilka
blandade känslor justitieministerns
metod att trygga föreningsrätten
mottogs i riksdag och bland sakkunniga
myndigheter, alldeles frånsett den
sammankoppling med andra spörsmål,
som gjorde ifrågavarande § oantaglig.
Det nära sammanhanget mellan
arbetsavtal och föreningsrätt förutsätter
dock ej systematisk samhörighet i
lagen. Vad vore mer naturligt än att
ett lagbud. snarlikt det nyss citerade
finska, upptoges i vår strafflag? Bland
brott mot annans frihet i 15 kap.
strafflagen kunde införas ett stadgande av
ungefär följande innehåll:
”Betingar sig part i arbetsavtal vid
dettas slutande eller efteråt under
dess bestånd av motpart, att denne ej
må tillhöra eller ansluta sig till
lagligen tillåten förening, straffes etc.”
En sådan § kunde måhända
lämpligen inpassas som moment i ett
reviderat tvångsdelikt (15:22 S. L.) och där
ersätta den nuvarande Åkarpslagen.
förslagsvis i följande ordalag:
”Såsom straffbart tvång enligt
denna § skall ock anses, 0111 part i
arbetsavtal vid avtalets slutände eller efteråt
under dess bestånd betingar sig av
motpart, att denne ej må tillhöra eller
ansluta sig till lagligen tillåten
förening; dock vare straffet i sådant fall
böter eller, där omständigheterna äro
synnerligen försvårande, fängelse i
högst sex månader.”
Möjligen borde härtill fogas ett
tillägg för de fall. då bolag eller för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
