Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framstegs- oeli frihetsideal — då den
ju, under moderna socialförhållanden,
uppenbarligen icke kan innebära
samhällsmaktens direkta utövande av
hela folket.
Från ena hållet ljuder det:
demokratin är ett ideal, som icke låter sig
förverkliga! Från det andra hållet
heter det: demokratin är alls intet
ideal; den är blott ett annat namn för
fåvälde, massornas förtryckande och
utsugande av ledare och funktionärer.
De nyaste frihetsvännerna
(syndika-listerna och andra anarkiserande
socialister) bekämpa demokratin lika
energiskt, som de bekämpa det nuvarande
klassväldet. För dem är ordet
”demokrati” ett lika förhatligt ord som
”bourgeoisi” eller ”kapitalism” eller
’ ’monarki ’ ’.
För egen del är jag övertygad om,
att dessa åskådningssätt äro
sociologiskt ytliga och falska och att man
med dem är inne på en väg. som icke
kan leda till - annat än småborgerligt
reaktionära experimenter eller ock till
anarkistiska strävanden — båda lika
hopplösa och därför lika hinderliga
för arbetarklassens verkliga
framåtskridande.
Problemet är helt enkelt att uti
stora och invecklade
samhällsförhållanden skapa en o r g a n i s
a-tion av maktutövningen, varigenom
hela folket behåller i sin hand det
största möjliga, det största a 11 m ii
n-gagneliga måttet av
samhällsmakt. Vad som härvid ej är
förenligt med socialt oeh kulturellt
framåtskridande och allmänt väl. kallar jag
ej för ”möjligt”. Jag räknar ej med
en sådan medveten dårskap, som att
man skulle offra målet (det allmänna
bästa) för att erhålla en ”idealisk de-
mokratism”, vilken dock aldrig kan
vara annat än ett av livets medel.
Vi kunna helt enkelt icke komma
ifrån den formen av demokratism, som
utmärker sig genom högt utvecklat
representativsystem. ledareskap oeh
funktionärsväsen. Vi kunna ej undgå
att lämna en betydande social makt
uti händerna på ett f åtal personer.
Men vi kunna undgå att göra ett
dåligt p e r s o n u r val. och vi
kunna undgå att göra dessa temporära
maktinnehavare till maktägare på
livstid — om det visar sig att ett
långvarigt kvarblivande vid makten gör dem
till dåliga tjänare av det allmänna
bästa.
Det är enligt min mening en
mycket knäsvag demokratism, som kastar
yxan i sjön vid första anblicken av det
speciella organisationsproblem, som
frågan om ledarnas och
funktionärernas sociala maktutövning innebär. I
grunden ha vi här att göra med
oförmåga att förstå den fria p e r s o
n-lighetens nöd vä n d i g h e t
inom de sociala grupper, åt vilka
nationen måste överlämna
lagstiftningsmakt. exekutionsmakt och
förvalt-ningsmakt.
Det är ett oeftergivligt demokratiskt
krav att dessa funktionärer utses av
hela folket, att deras ämbeten icke äro
ärftliga, att de icke få sina sysslor för
livstid, att de kunna avlägsnas från
sina ämbeten, då nationen så finner
nödigt. Men det är alls ieke
demokratiskt att bekämpa det ”fåvälde” (den
”oligarki”), som består uti intet
annat än detta, att folkvalda och
avsätt-liga sociala funktionärer uti p er s o
n-lig frihet och med personlig
k r a f t och e g e nart förvalta de åt
dem anförtrodda ämbeten.
Den totala folkviljan måste fast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
