Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställa de allmänna grundlinjerna för
lagstiftnings-, regerings- och
förvalt-ningsverksamheten; men under stora
socialförhållanden är folkviljan
oförmögen att i detalj bestämma om
förverkligandet av dessa ledande idéer
och kan därför endast skada genom
att göra intrång på de med
detaljarbetet betrodda representanternas oeh
funktionärernas verksamhet. Det
med-gives att denna verksamhet är
liktydig med en social maktutövning. Oeh
det erkännes även att det med
nödvändighet i talrika fall måste uppstå
skiljaktigheter mellan många medborgares
uppfattning om de rätta eller bästa
åtgärderna och folkrepresentanternas,
regeringsmedlemmarnas eller de
förvaltande myndigheternas uppfattning.
Denna senare måste dock bli gällande,
ehuru den för tillfället strider mot
vissa klara manifestationer av
folkviljan — ty samhällsförhållandena äro ju,
enligt antagandet, så invecklade och
omfattande, att det städse är sannolikt,
att de folkvalda funktionärerna ha en
riktigare uppfattning uti dessa
detaljfrågor än den stora massan av icke
detaljkunniga, utanförstående
medborgare.
Dessa måste öva den demokratiska
dygden att för tillfället, tills
erfarenheten visar vem som här har rätt, låta
bestämmanderätten okränkt ligga
kvar hos dem som fått förtroendet att
utöva den i det allmännas intresse.
Det är en sann demokratisk
härskaredygd att utöva sådan
självbehärskning och att icke i otid låta
folkopinionen överrösta folkets egna
förtroendemän.
Detta ä r ett ”fåvälde” — ty det är
social maktutövning oeh det är en fri
och personlig maktutövning av ett
fåtal medborgare över inedborgarnas
stora massa. Men det är ett
sociologiskt nödvändigt, ett socialt sunt och
gagneligt ”fåvälde”. Endast den som
är en slav under frasen och icke
lyckats intränga uti demokratismens
verkliga väsen och byggnad, kan
härutinnan finna någonting betänkligt
eller odemokratiskt.
Men självklart är, att detta
”fåvälde” ställer de största moraliska
krav på såväl de maktägande
funktionärerna som på deras husbonde, den
maktägande och maktavlåtande
nationen. Oeh hela debatten visar i
grunden endast, att vi icke kunna
argumentera om demokratismens vägar och
möjligheter, utan att förut sätt a
en betydelsefull social-etisk
utveckling Iios
samhällsmedlemmarna över huvud.
Demokratismen är ett etiskt
problem, i och med att den är ett
sociologiskt. Den som ej vill se detta,
råkar nödvändigtvis in i alldeles
felaktiga uppfattningar om rätta lösningen
av demokratismens praktiska problem.
Demokratins möjlighet.
Det bärande i den verkliga
demokratismen (sådan jag här uppfattat
densamma) synes mig vara, att den
principiellt förkastar allt klassvälde,
parti-välde, gruppvälde inom samhället —
även det rena majoritetsväldet. Vad
flertalet vill, men mindretalet
förkastar, är icke uttryck för hela
nationens vilja — vilket däremot
demokratismen fordrar att, så vitt möjligt,
varje beslut i allmänna
angelägenheter skall vara. Majoritetsbeslutet må
gälla som utgångspunkten. Men det
slutgiltiga avgörandet måste, så till
vida som sakens natur det tillstädjer,
vara modifierat i den riktning, som
minoriteten fordrar — under ett rim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
