Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt hänsynstagande till minoritetens
storlek och det inre värdet av dess
ståndpunkt, betraktad ur synpunkten
av allmänt väl.
Den politiska praktiken redan i de
nuvarande, allt utom demokratiskt
organiserade , samhällena, ådagalägger
otvivelaktigt, att det finnes talrika
fall, då en sammanjämkning eller en
kompromiss mellan olika meningar är
möjlig och leder till ett förnuftigt
praktiskt resultat. I många fall går
erfarenheten visserligen i motsatt riktning.
Och det kan ju icke bestridas, att
kompromisser allmänt betraktas som det
politiska livets fördärv och gälla rent
av såsom omoraliska.
Principfasthet prisas som en
politikers främsta dygd — och naturligtvis
alltid med rätt, då det är fråga om
fasthållandet vid principer, genom
vilka det allmänna bästa verkligen kan
främjas. Men i det närvarande
samhället betyder principfastheten
mycket ofta intet annat än fasthållandet
vid de principer, medels vilka klasser
eller grupper inom samhället tro sig
kunna bäst främja sina
separatintressen. Kompromissand et klandras,
därför att det innebär otrohet mot rena
parti-, klass- eller gruppintressen, som
icke äro identiska med högsta
allmänna samhällsintressen.
En klar uppfattning av och sympati
för den verkliga demokratismen äro
rätt sällsynta.
Ett sådant omdöme om
kompromissen, som det nu diskuterade, torde i
regel vara härlett ur en (om ock
omedveten) rent odemokratisk
grunduijp-fattning. Man vill att den ena eller
andra samhällsklassens eller
partiriktningens önskningar skola bli gällande
lag, och det utan att i någon mån
avtrubbas genom hänsyn till andra par-
tier eller klasser. Man vill sålunda
klassvälde, partivälde, majoritetsvälde,
icke demokratism — icke i det
föreliggande fallet åtminstone.
Det är sålunda nödvändigt att
utreda, hur kompromissen förhåller sig
till den verkliga demokratismen —
under bortseende från kompromissens
omvandling uti odemokratiska
samhällsförhållanden.
Demokratism och intolerans,
demokratism och hänsynslös härsklystnad
utesluta varandra. Demokratism och
social okunnighet, demokratism och
social fördomsfullhet, demokratism och
blind social partiskhet äro oförenliga
med varandra. Demokratismen hindras
därför av alla de nu bestående
socialförhållanden, som splittra samhället i
bildade ocli obildade, härskande och
undertryckta, ekonomiskt mäktiga och
ekonomiskt vanmäktiga, fattiga och
rika medborgargrupper. Sådan social,
ekonomisk och kulturell söndring
inom ett samhälle kan, enligt
erfarenhetens vittnesbörd, omöjligt annat än
alstra fördom, intolerans,
’hänsynslöshet, illvilja stora medborgargrupper
emellan samt göra dem begärliga att
möjligast utestänga varandra från
inflytande på det allmännas
angelägenheter.
Det är således icke rätt att bedöma
demokratismens möjlighet uteslutande
med hänsyn till de speciella
svårigheter, som yppa sig under de närvarande
samhällsförhållandena. Dessa
svårigheter äro en sak för sig. De innebära,
att samhället måste steg för steg
minska fattigdomstrycket, den
ekonomiska avhängigheten och olikheten uti
bildningsnivå för att närma sig den ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
