Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyska partiet gärna lämnar cletta
område åt de sakkunniga
fackorganisationerna. I början av 1880-talet, när
fackorganisationerna på grund av
socialistlagen voro undertryckta, hade
riksdagsfraktionen fordrat inrättandet
av lagligt auktoriserade, paritetiskt
(till lika antal) av arbetsgivare- och
arbetarerepresentanter sammansatta
”arbetskamrar”, vilka skulle ha till
uppgift att undersöka de sociala
förhållandena i industrin, avgiva
utlåtanden om arbetareskydd o. d. En viss
laglig representation för arbetarna
alltså. Sedan dess har partiet flera
gånger återupprepat sin begäran.
Emellertid ha fackorganisationerna
blivit starka oeh mäktiga borgar i
arbetareklassens emancipationskamp.
Deras sakkunskap i dessa förhållanden
lät dem se, att den paritetfska
sammansättningen av dessa kamrar icke
komme att giva uttryck för arbetarnas
fordringar och önskningar. På
Cöln-kongressen 1905 fordrade de därför i
en resolution arbeta r e kamrar i
stället för a r b e t s kamrar. E n d a s t
arbetarerepresentanter skulle få plats
i dessa kamrar. Arbetsgivarna lia
sina handelskamrar. lantbrukskamrar,
hantverkskamrar o. s. v., arbetarna
fordra därför en ren a rbetar e
representation.
Ehuru detta beslut gick rakt emot
vad partiet dittills fordrat, har ingen
inom partiet ett ögonblick betvivlat
fackorganisationernas rättighet att
göra ett sådant uttalande, och
riksdagsfraktionen har genast gjort
fack-organisationernas fordran till sin. Vi
se alltså att det tyska partiet utan
vidare erkänner fackorganisationernas
supremati i socialpolitikens spörsmål.
Men är det så, då måste naturligtvis
också största värde läggas på
fackorganisationernas parlamentariska representation.
Då vi äro socialdemokrater,
tillgodoses denna genom att partiet insätter
tillräckligt många av våra bästa
fackliga krafter i parlamentet. T den tyska
riksdagsfraktionen har den fackliga
flygeln under årens lopp blivit allt
större. P. n. äro 25 proc. av
riksdagsgruppen fackliga ledare, och bland 51
riksdagsmän ha icke mindre än 33
tillhört eller tillhöra ännu den fackliga
rörelsen såsom medlemmar. Vid
kommande val torde fackföreningsmännen
bli långt talrikare i fraktionen
än hittills, ty de flesta av de främsta
fackliga ledarna stå som kandidater,
många i valkretsar med goda utsikter.
II.
Våra fackorganisationer, så som de
i dag äro förenade i det
internationella sekretariatet, stå samtliga med
undantag av amerikanarna oeh
fransmännen på p arla m entaris k
grund. De erkänna att den fackliga
aktionen ensam ieke är tillräcklig
för arbetareklassens frammarsch.
Fackorganisationerna förbättra
arbetsförhållandena. men full säkerhet få
arbetarna först när dessa förbättringar
blivit lagstadgade. Genom
kollektivavtalet kan förkortad arbetstid,
bättre fabrikshygien,
olycksfallsförsäkring o. s. v. införas. Men när
avtalet utlöper, eller när arbetarna icke
äro allmänt organiserade och
tillräckligt upplysta om dessa ting, ja även
under kristider när de äro nödställda,
upphöra dessa förbättringar ofta nog
att existera. Därför är den
parlamentariska aktionen nödvändig för att
medelst lag få de förbättringar fastställda,
som arbetarna på facklig väg
tillkämpat sig, Detta är visserligen det
minsta man kan fordra av lagstiftningen
å detta område, men tyvärr går den
sällan längre. Tiotimmarsdagen för
kvinnorna i den tyska industrin t. ex.
ha vi först fått genomförd genom lag
sedan våra fackorganisationer redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
